Allians med kuffar och Haatib I bn Abi Balta’ah
I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
Imran ibn Mansur, mer känd som ”Dawah man”, man”, väckte många frågeställningar efter argumenten som han presenterade i sitt en och en halvtimme långa klipp, som publicerades den 11 december 2014.1 Därför har jag valt att klargöra ett av de flertal ämnen som togs upp och det är ”allians ”allians med kuffar (icke-muslimer) mot muslimer ”. ”. ”Dawah man” tog upp händelsen med föleslagaren Haatib bn I bn Abi Balta’ah (må Balta’ah (må Allah vara nöjd med honom) för att försöka bevisa sin ståndpunkt och jag ska in shaa Allah klargöra den korrekta förståelsen nedan och jämföra den med åsikten som delas av ”Dawah man” och man” och andra. Ett av påståendena som tas upp i hans klipp är ”för att en allians med kuffar mot muslimerna ska räknas som kufr
akbar (större otro), så måste lojalitet i hjärtat ingå i handlingen för att den ska nollställa ens Islam Islam” ”. D.v.s. att ifall man utför denna handling men i sitt hjärta anser det vara en synd, så är detta kufr asghar (mindre otro).
Texten nedan är en sammanfattad översättning av olika stycken från boken Millat Ibraheem, kapitlet om Haatib I bn bn Abi Balta’ah Balta’ah (s.169-199).
Den kända hadithen om Haatib I bn bn Abi Balta’ah finns i både Sahih Muslim och Sahih alBukhari. Detta är Bukharis version: ’Ubaydullah ibn Abi Rafi’ sa: ”Jag hörde Ali (må Allah vara nöjd med honom) säga ’Allahs
sändebud (frid vare över honom) honom) skickade mig, mig, Al-Zubayr och Al- Miqdaad Miqdaad och sa, ’Fortsätt ’Fortsätt tills ni når Rawdat K haakh. haakh. Där kommer ni hitta en kvinna med ett brev. Ta brevet från henne.’ Så vi rörde på oss med våra hästar hästar tills vi kom till Al- Rawda Rawda där vi hittade kvinnan och sa (till henne), ’Ta ut 1
https://www.youtube.com/watch?v=mWm8cJyEKVE (Minut 57 börjar han tala om allians med kuffar).
brevet’. Hon svarade, ’Jag har inget brev med mig’. Så vi sa, ’Anting en en tar du ut brevet eller så kommer vi ta av dig dina kläder. Så hon tog ut det ur sin fläta. Vi tog med det (brevet) till profeten (frid vare över honom) och det innehöll ett uttalande från Haatib I bn bn Abi Balta’ah till några människor från al-mushrikin (polyteisterna) i Mekka, där han berättade för de om några av profetens (frid vare över honom) planer. Så profeten (frid vare över honom) sa, ’Å Haatib, vad är detta?’ Haatib svarade, Å Allahs sändebud, var inte för hastig hastig i mitt fall. Jag hade en nära nära relation med Quraysh, men jag tillhörde inte deras stam. Medan de andra muhaajirin (emigranterna) med dig, hade sina släktingar som skyddade deras familjer och rikedomar i Mekka. Så jag ville kompensera för min saknad av blodrelationer till dem, genom att göra dem en tjänst, så att dem skulle skydda mina släktingar. Och jag gjorde inte detta genom att lämna min min religion (apostasi), och inte heller heller genom att vara nöjd med kufr efter eft er Islam. Så profeten (frid vare över honom) sa, ’Han har berättat sanningen sanningen för er .’ .’ Så ’Omar sa, ’Åh Allahs sändebud, ge mig tillåtelse ti llåtelse till att hugga av denna munaafiqs (hycklare) nacke. Så profeten (frid vare över honom) sa, ’Han har deltagit i Badr. Och hur vet du? Kanske har Allah kollat på folket av Badr Badr och sagt, ’Gör vad ni ni vill, för Jag har förlåtit er.” Så er.” Så Allah uppenbarade: TROENDE! Tag inte Mina fiender - de är också era fiender - till bundsförvanter som ni skänker vänskap och tillgivenhet, [människor som] har avvisat den sanning som ni har fått del av, och som so m har jagat bort Sändebudet och er [själva från era hem] hem] på grund av er tro på Gud, Gud, er Herre! Om Om ni har valt att kämpa för Min sak och strävar efter [att vinna] Mitt välbehag, [tag dem då inte till vänner] som ni i hemlighet visar tillgivenhet. Jag har full kännedom om det det som ni vill dölja liksom om det som ni gör öppet. De bland er som handlar så har avvikit från den raka vägen. v ägen. [Al-Mumtahinah, 1] ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det finns många felaktiga slutsatser som har dragits gällande denna händelse och några av dem är de följande:
Det som Haatib gjorde var inte kufr (otro) och det var därför Profeten (frid vare över honom) inte avrättade honom eller gjorde takfir på honom (ansåg honom ha lämnat Islam).
Att informera kuffar om muslimernas intentioner och sårbarhet anses inte vara muwalaat (lojalitet/allians) gentemot kuffar.
Handlingar av muwalaat gentemot kuffar mot muslimerna anses endast ta ut en ur Islam när det är kombinerat med muwalaat i hjärtat.
Takfir kan inte göras endast på grund av handlingen, eftersom handlingen inte kan bevisa att lojaliteten gentemot gen temot kuffar existerar exi sterar i hjärtat av den som begår denna d enna handling.
Att profeten (frid vare över honom) sade ”Han har berättat sanningen för er”, när han hörde Haatibs ursäkt, är en indikation av dessa slutsatser.
Att Haatib (må Allah vara nöjd med honom) deltog i Badr, var ett hinder som gjorde att man inte kunde göra takfir på honom.
Att utföra handlingar av muwalaat gentemot kuffar mot muslimer, anses inte vara kufr om det endast görs för en vinst i dunya (det världsliga livet).
Måste det finnas muwalaat (lojalitet/allians) i hjärtat för att handling av muwalaat gentemot kuffar mot muslimerna, ska vara en handling som tar ut en ur Islam? Svar: In shaa Allah så kommer detta besvaras så tydligt som möjligt med bevis från Koran, sunnah och konsensus (ijmaa’) för att bevisa bevisa att lojalitet i hjärtat inte är ett krav.
Vi börjar med bevis från Koranen: Följande vers uppenbarades angående Haatib:
TROENDE! Tag inte Mina fiender - de är också era fiender - till bundsförvanter som ni skänker vänskap och tillgivenhet, [Al-Mumtahinah, 1]
Allah säger också i en annan vers: [Al-Ma’idah, 51] och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. [Al-Ma’idah, Det som fanns i dessa människors hjärtan var rädsla och inte att de var nöjda med kuffar och deras religion.
När det gäller sunnahn så är det d et Profetens (frid vare över öv er honom) dom över sin farbror f arbror Al’Abbas (må Allah vara nöjd med honom) när han gick med i al-mushrikins arme i kriget mot muslimerna. Profeten (frid vare över honom) dömde i enlighet med det som var synligt utåt och därför dömde han att hans farbror Al-Abbas var en kafir. När det gäller ijmaa’ (konsensus) ijmaa’ (konsensus) så var följeslagarna eniga om att dem som hjälpte ledarna av al-murtaddin (avfällingarna) var kuffar.
Ibn Hazm sa:
”Det är korrekt att Hans, den Högstes, uttalande: och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. [Al- Ma’idah, Ma’idah, 51] , är på sin yttre yttre betydelse och att han är en kafir kafir från kuffars grupp och detta är korrekt. Ingen från muslimerna är oense om detta. [Al-Muhala, Vol. 11/138]
Sheikh Hamad ibn ’Atiq An-Najdi An-Najdi sa:
”Sannerligen är hjälpandet av polyteisterna (mushrikin) och att peka ut muslimernas sårbarhet, eller att försvara dem med sina tungor, eller att vara nöjd med vad dem är på; alla dessa saker leder till att man begår kufr. Och dessa handlingar, om de inte utförs på grund av de tidigare nämnda tvången, då är dem murtaddin (avfällingar), även om dem utför detta medan dem hatar kuffar och älskar muslimerna.” [Ad-Difaa’ [Ad-Difaa’ ’An Ahl As-Sunnah As-Sunnah Wal-Ittibaa’, Wal-Ittibaa’, s.32, publicerad av Daar ul-Quran ul-Quran Al-Karim, 1400H.]
Sheikh ’Abdul’Abdul-Latif ibn ’Abdur -Rahman -Rahman ibn Hasan Aal Ash-Sheikh (som är Muhammed bin ’Abdul-Wahhabs ’Abdul-Wahhabs barnbarnsbarn) sa efter sin diskussion om obligationen av att ha fiendskap och baraa’ah och baraa’ah (förkastelse) (förkastelse ) gentemot kuffar:
”Så hur är det då med den som hjälper dem och drar dem till länderna som tillhör folket av Islam eller prisar dem eller anser dem vara mer rättvisa än folket av Islam, eller väljer deras stater och boning (att föredra att leva i där) och deras wilaayah (allians) medan dem vill att dem ska bli dominanta, då är detta klar riddah (apostasi) enligt fullkomlig enighet. Han, den Högste, sa: Om någon förnekar tron skall alla hans strävanden gå om intet och i det eviga livet kommer han att stå (Al-Ma’idah, 5) 5) [Ad-Durar As-Saniyyah, Vol. 8/326] som förlorare. (Al-Ma’idah, ”
Sheikh, ’Abdullah ’Abdullah ibn Humayd sa:
”Angående tawalli (allians), så är det att man är vänlig mot dem och prisar dem, vilket är motsatsen till att ha baraa’ah ( förkastelse) gentemot dem utvändigt. utvändigt. Så detta är riddah för den den som gör detta och al-ahkaam (domarna) för al-murtadd måste implementeras på honom, så som det har indikerats av Boken (Koranen), sunnahn sunnahn och ijmaa’ (konsensus) (konsensus) av nationen som kom efter. [Ad-Durar AsSaniyyah, Vol. 15/479.]
Bevisen jag tog upp ovan visar att det Haatib gjorde var kufr.
Vad syftade profeten (frid vare över honom) på när han sa att Haatib talade sanning? Svar: Han (frid vare över honom) syftade på att Haatib inte skickade brevet med avsikten att begå kufr och alliera sig med kuffar. Inte att han INTE begick en handling h andling av kufr, eftersom efters om endast rädsla utan tvång, inte räcker för att vara en ursäkt som leder till att handlingen inte blir en handling som är större kufr. Följande två koranverser är ett bevis för att endast rädsla utan tvång inte är en giltig ursäkt som hindrar en från att bli kafir:
TROENDE! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter - de stöder och skyddar varandra - och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. De säger: " …Vi fruktar att vår lycka skall vända sig." [Al-Ma’idah, [Al-Ma’idah, 51-52] 51-52]
Så Allah dömde över dessa människor med kufr för att dem allierade sig med kuffar, fastän dem använde sig av rädsla som ursäkt. Ibn Hajar tar också upp hadithen som finns i Al-Tabari och Ibn Abi Haatim, där även Omar Ibn Al-Khattab säger att Haatibs handling var en allians med kuffar. [Fath ul-baari, volym 12, s.309]
Varför gjordes inte takfir på Haatib? Svar: Det Haatib utförde var en handling av kufr enligt Koran, sunnah sunnah och ijmaa’ (konsensus), eftersom han hjälpte kuffar mot muslimerna. Men att han deltog i den ökända striden vid Badr var inte orsaken till att han ursäktades för sin handling av kufr. Han begick en handling av kufr, men han blev INTE en kafir. Bara för att en person begår en handling som är större kufr så innebär det inte automatiskt att personen blir en kafir. Orsaken till att Haatib inte blev en kafir var för att det fanns ett hinder som hindrade al-takfir av honom personligen. Detta hinder hinde r var att han trodde att hans h ans rädsla för vad mushrikin mushrik in skulle göra mot hans familj i Mekka var en giltig ursäkt för att begå denna handling av kufr. Alltså var det Haatibs ta’weel (misstolkning) som var hindr et, et, på samma sätt som Qudaamah I bn Math’ouns Math’ouns (må Allah vara nöjd med honom) ta’weel angående att alkohol var halal att halal att dricka var ett hinder som ursäktade honom från att bli kafir.
Som förklarades tidigare, så är rädsla utan tvång inte en giltig ursäkt för att kunna få begå en handling som är större kufr och beviset är följande vers som Allah uppenbarade angående denna händelse:
Varken era anförvanter eller era söner skall vara er till hjälp på Uppståndelsens dag, då [Gud] skall döma mellan er. Gud ser vad ni gör. [Al-Mumtahinah, 3]
Det ironiska är att ”Da ”Dawah wah man” refererar till Sulayman ibn ’Abdullah ibn Muhammad ibn ’Abdul-Wahhab ’Abdul-Wahhab (min 1.06.45) för att försöka bevisa att handlingen av att alliera sig med kuffar mot muslimerna endast leder till att man blir en kafir om man gör det på grund av ens religion. Låt oss läsa vad Sulayman ibn ’Abdullah ibn Muhammad ibn ’Abdul-Wahhab ’Abdul-Wahhab sade i sin avhandling ”Hukm Muwalaat Ahl AlAl-Ishraak” om versen (60:3) som nämns nämns ovan:
”Sen nämnde Han, den Högste, tvivlet hos honom som använder sig av sitt släktband och barnen, såsom Han sa: Varken era anförvanter eller era söner skall vara er till hjälp på Uppståndelsens dag, då [Gud] skall döma mellan er. Gud ser vad ni gör.’ [Al-Mumtahinah, 3] Så Han, den Högste, ursäktade inte dem som använder sig av sina släktband och barnen och fruktan för dem eller svårigheterna med att skiljas från dem. Snarare berättade berättade Han att de inte kommer vara till någon nytta på Domedagen och att dem inte kommer vara till nytta från Allahs All ahs straff, såsom Han sa i den andra versen: Den dag då basunen ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra. [Al- Mu’minun, Mu’minun, 101]”
[Majmoo’at At-Tawheed, At-Tawheed, s.353; publicerad av Daar ul-Fikr, 1399 H.]
Ibn Hajar sa följande angående Haatibs ursäkt: ”Och Haatibs ursäkt var det som han nämnde, nämn de,
eftersom han gjorde detta medan han trodde att det inte fanns någon skada i det.” det.” [Fath ul-Baari, vol. 8, s.634] Ibn Hajar refererade till det som är återberättat i några av fraserna i hadithen där Haatib sa: ”Och jag visste att detta inte skulle skada dig ( dvs. dvs. Profeten, frid Profeten, frid vare över honom).” honom).” Ibn Taymiyyah använde sig av denna återberättelse i sin bok ”Majmoo’ al”Majmoo’ al-fataawa”, fataawa”, vol. 35, s.68.
Skriven av er bristfällige broder, Abu Muhammad.
