FM_UndR_2010

FM U UndR

Övrigt

Fientligt

Neutralt

Eget Oidenti

fierat

Försvarsmaktens Underrättelsereglemente

2010

Försvarsmaktens Underrättelsereglemente

FM UndR

FÖRSVARSMAKTEN Högkvarteret

2010-12-15

10 440:69669

Försvarsmaktens Underrättelsereglemente (FM UndR), 2010 års utgåva (M7739-353025) fastställs för tillämpning från och med 2011-03-01.

Vid samma tidpunkt upphävs Försvarsmaktens Underrättelsehandbok Förhandsutgåva (FM UndH Fu), 2006 års utgåva (M7745-224000). Beslut i ärendet har fattats av generallöjtnant Göran Mårtensson. I den slutliga handläggningen har generalmajor Stefan Kristiansson, C MUST, öv Tommy Jonsson, PROD FÖRB, öv Håkan Hedström, FM UndSäkC, kk Björn Marcusson, MUST, örlkn Anders Åsbrink, FM Und‐ SäkC och kn Lars Olander, FM UndSäkC (föredragande) deltagit.

Göran Mårtensson Stefan Kristiansson

© 2010 Försvarsmakten, Stockholm Boken är producerad i samarbete med Citec Information AB Att mångfaldiga innehållet i denna publikation, helt eller delvis, utan medgivande av Försvarsmakten, är förbjudet enligt upphovsrättslagen. Inom Försvarsmakten får bild- och textmaterialet användas, t ex kopie‐ ras, vid utbildning eller annan verksamhet. På lämpligt sätt skall källan anges. M7739-353025 Central lagerhållning: Försvarets bok- och blankettförråd

Innehållsförteckning Förord ................................................................................................................................................... 1 Inledning .................................................................................................................... 2 Underrättelsetjänstens grunder .............................................................. 2.1 Allmänt ........................................................................................................................ 2.2 Mål, syfte och ansvar ....................................................................................... 2.3 Försvarsmaktens underrättelsekoncept .......................................... 2.4 Olika perspektiv på underrättelsetjänsten och dess produkter ................................................................................................................... 2.5 Krav på underrättelsetjänsten .................................................................. 2.6 Nivåer ........................................................................................................................... 2.7 Typer av underrättelser ................................................................................. 2.8 Underrättelser från en eller flera källor ........................................... 2.9 Informationsinhämtning (ISR) ................................................................ 2.10 Ansvarsområden för underrättelsetjänsten ................................. 2.11 Underrättelsearkitektur (Intelligence Architecture) ............. 2.12 Underrättelsetjänsten – ett system av system ............................ 2.13 Underrättelsetjänsten i internationella insatser ........................ 2.14 Underrättelsecykeln ......................................................................................... 3 Planering och ledning ..................................................................................... 3.1 Allmänt ........................................................................................................................ 3.2 Funktionsplan underrättelsetjänst (Intelligence Management Plan) ............................................................................................. 3.3 Underrättelseplan (Intelligence Plan) ............................................... 3.4 Underrättelseledningsprocessen .......................................................... 4 Inhämtning ............................................................................................................... 4.1 Allmänt ........................................................................................................................ 4.2 Detaljerad planering ......................................................................................... 4.3 Rapportering ........................................................................................................... 4.4 Underrättelsediscipliner ............................................................................... 4.5 Övriga inhämtningsmetoder .................................................................... 5 Bearbetning och analys .................................................................................. 5.1 Allmänt ........................................................................................................................ 5.2 Grunder ....................................................................................................................... 5.3 Indelning .................................................................................................................... 5.4 Registrering och informationshantering ......................................... 5.5 Värdering ................................................................................................................... 5.6 Sammanställning ................................................................................................. 5.7 Analys och tolkning ..........................................................................................

5 7 9 9 10 10 11 14 15 17 18 18 19 20 20 22 23 25 26 27 28 36 37 37 39 39 40 47 49 50 51 53 54 56 58 59 3

5.8 6 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 7 7.1 7.2 7.3 7.4

65 67 68 68 70 71 71 74 75 75 76 77

8.3 8.4 8.5 9

Felkällor i bearbetningen ............................................................................ Delgivning ................................................................................................................ Allmänt ........................................................................................................................ Att beakta i samband med delgivning ............................................. Produktion av underrättelser ................................................................... Uttryckssätt i bedömningar ....................................................................... Rapporter ................................................................................................................... Föredragningar ..................................................................................................... Underrättelsetjänsten och ledningsprocessen ............................ Allmänt ........................................................................................................................ Insatsplanering ..................................................................................................... Underrättelsetjänsten i den operativa planeringen ............... Underrättelsetjänstens roll i genomförande av operationer ............................................................................................................... Expeditionstjänst ................................................................................................. Allmänt ........................................................................................................................ Grundläggande dokument som normalt skall föras vid underrättelseenhet ............................................................................................ Lottning ....................................................................................................................... Registrering och arkivering ....................................................................... Exempel på expeditionellt flöde ............................................................ Referenser ..................................................................................................................

Bilagor 1 1.1 1.2 1.3

Värderingsbegrepp ........................................................................................... Tillförlitlighet ......................................................................................................... Sakriktighet .............................................................................................................. Uttryckssätt i bedömningar .......................................................................

93 93 94 95

8 8.1 8.2

4

80 87 87 88 88 89 89 91

Förord I Försvarsmaktens Underrättelse Reglemente 10 (FM UndR 10) utveck‐ las sakområdet underrättelse- och säkerhetstjänst ytterligare och för‐ tydligar det koncept som presenterades i Grundsyn Und 08. Med FM UndR 10 höjs statusen på publikationen från handbok till reglemente. Detta är viktigt eftersom ett reglemente inte enbart är vägledande utan även styrande för underrättelse- och säkerhetstjänst bedrivande inom Försvarsmakten. En förändring i FM UndR 10 är att den inte enbart omfattar metoder för nationellt försvar och konventionella konflikter, utan har ett ökat fokus på metoder som är anpassade för att även vara användbara vid inter‐ nationella insatser och asymmetriska konflikter. För att kunna verka och nå effekt i dessa insatser krävs att den militära underrättelsetjänsten förmår leverera underrättelser som är relevanta och anpassade till re‐ spektive konflikt och insatsmiljö. Detta innebär att underrättelsetjänsten måste bredda sin förmåga att hantera olika aspekter på konflikter och inte bara de militära. Detta arbete måste kunna göras på alla nivåer. FM UndR 10 är det första underrättelsereglementet baserat på det nya konceptet och det innebär att det finns mycket att upptäcka och utveckla innan vi har fått alla bitar på plats. Därför är det viktigt att alla deltar i implementeringen av reglementet och bidrar till den fortsatta utveck‐ lingen. För att reglementet skall bli den avsedda höjning av kvalitén inom sakområdet underrättelse- och säkerhetstjänst som krävs, skall: • All utbildning anpassas och utvecklas enligt inriktningen i Grundsyn Und08 och FM UndR10. Här har FHS och FMUndSäkC ett stort an‐ svar att samordnda utbildningarna för de olika personalkategorier‐ na. • Gamla handböcker, på alla nivåer, omarbetas och nya handböcker produceras för att möjliggöra att alla arbetar efter en gemensam me‐ tod. • Krigsförbanden avdelar personal för att delta i utbildningar, genom‐ föra egna övningar för att befästa nyvunnen kompetens och delta aktivt i utvecklandet av sakområdet genom en fortsatt diskussion. Stefan Kristiansson C MUST

5

1

Inledning

FM UndR reglerar formerna för den militära underrättelsetjänstens be‐ drivande för förband och staber på operativ, taktisk och förbandsnivå. I tillämpliga delar gäller det även för strategisk nivå. Avsikten är att mer detaljerat beskriva den militära underrättelsetjänsten i handböcker (som till exempel FM UndH HUMINT och FM UndH Planering och Ledning). FM UndR tar sin utgångspunkt i Grundsyn Und08 (M7739-350003), vil‐ ken förklarar och förmedlar ett gemensamt förhållningssätt samt ger generella och övergripande inriktningar till den militära underrättelse‐ tjänsten. I FM UndR är begreppet underrättelsefunktion ersatt med underrättel‐ setjänst. Här avses i de flesta fall även säkerhetsunderrättelsetjänst. För de särskilda förhållanden som rör säkerhetstjänsten hänvisas till säker‐ hetstjänstens specifika reglementen och handböcker. Förvarsmaktens förbands och stabers förmåga till interoperabilitet är prioriterad. Detta innebär att NATO:s metoder är vägledande för såväl Försvarsmakten i sin helhet som för underrättelsetjänsten. I linje med detta har en nära koppling till NATO:s doktriner och metoder valts. Hänsyn har i vissa fall även tagits till andra internationella dokument och verksamheter. I enlighet med lagstadgade krav har engelska termer och begrepp kon‐ sekvent ersatts med terminologi framarbetad för svenskt bruk.

7

2

Underrättelsetjänstens grunder

Detta kapitel behandlar 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9 2.10 2.11 2.12 2.13 2.14

Allmänt ............................................................................................................... Mål, syfte och ansvar ............................................................................... Försvarsmaktens underrättelsekoncept ....................................... Olika perspektiv på underrättelsetjänsten och dess produkter .................................................................................................................. Krav på underrättelsetjänsten ............................................................. Nivåer ................................................................................................................. Typer av underrättelser ........................................................................... Underrättelser från en eller flera källor ......................................... Informationsinhämtning (ISR) ............................................................. Ansvarsområden för underrättelsetjänsten ................................ Underrättelsearkitektur (Intelligence Architecture) ................ Underrättelsetjänsten – ett system av system ......................... Underrättelsetjänsten i internationella insatser ....................... Underrättelsecykeln ..................................................................................

2.1

Allmänt

9 10 10 11 14 15 17 18 18 19 20 20 22 23

En underrättelse är ”en produkt av bearbetning av information rörande icke egna fenomen som nationer, personer, organisationer och områ‐ den”. Underrättelsetjänst är den verksamhet som producerar underrät‐ telser genom planering, inhämtning, bearbetning och delgivning. Un‐ derrättelsetjänst är även benämningen på den organisation som bedri‐ ver sådan verksamhet.

9

2 Underrättelsetjänstens grunder

2.2

Mål, syfte och ansvar

Målet med den militära underrättelsetjänsten är att förse Försvarsmak‐ tens chefer, staber och andra beslutsfattare med underlag avseende de faktorer som står utanför Försvarsmaktens kontroll, men vilka påverkar genomförandet av insatser. Den militära underrättelsetjänsten ansvarar för att hantera information och skapa produkter rörande det som defi‐ nieras som ”icke eget”. För att säkerställa att underrättelsetjänstens pro‐ dukter når de som behöver dem måste så mycket information som möj‐ ligt göras tillgänglig för så många som möjligt.

Bild 2:1 Underrättelsetjänstens ansvarsområde

Underrättelsetjänst syftar till att chefer effektivt skall kunna nå upp‐ ställda mål med ett minimum av förluster. Detta möjliggörs genom att underrättelsetjänsten kontinuerligt strävar efter att etablera och vid‐ makthålla informationsöverlägsenhet i förhållande till inblandade ak‐ törer. Följaktligen måste underrättelsetjänsten kunna göra kvalitetssäk‐ rade prognoser av kommande händelseutveckling. Underrättelsetjänsten utgör ett stöd vid planering och genomfö‐ rande av militär verksamhet.

2.3

Försvarsmaktens underrättelsekoncept

Grundsyn Und08 beskriver fem principer som grund för att FM under‐ rättelsetjänst skall kunna leva upp till de krav som ställs på den: • Målstyrd underrättelsetjänst möjliggör genomförande enligt effektoch manövertänkandet. • Närhet och kvalité skapar förtroende och försteg. • Underrättelseanalysen i centrum.

10


• Förmågan att förstå och verka i olika kulturer. • Ett samordnat system av underrättelsesystem.

2.4

Olika perspektiv på underrättelsetjänsten och dess produkter

Underrättelsetjänst karaktäriseras av att tillgänglig information (och data) som regel är ofullständig, otillförlitlig samt sällan helt objektiv eller entydig. Mängden tillgänglig information ställer stora krav på för‐ mågan att urskilja, sammanställa, jämföra, tolka och integrera olika ty‐ per och kvaliteter av information samt på förmågan att reducera mäng‐ den överflödig information.

2.4.1

Tematiskt perspektiv

Den militära underrättelsetjänsten ansvarar för att hantera information och skapa produkter rörande det ”icke egna”, det vill säga neutrala, fientliga och övriga fenomen. Informationen och produkterna kan ex‐ empelvis beskriva aktörer, materiel eller geografiska områden. Denna tematiska indelning är en teoretisk och förenklad beskrivning av verk‐ ligheten. I realiteten förändrar en aktör sitt förhållningssätt till oss och andra aktörer över tiden, och kan samtidigt klassificeras som såväl ne‐ utral som fientlig eller vänligt sinnad, beroende på perspektiv och frå‐ geställning. Även en vänligt sinnad aktör klassificeras som icke egen.

2.4.2

Informationsteoretiskt perspektiv

Bearbetningsgrad motsvarar i stort den informationsteoretiska nivå som går från enskilda tecken utan sammanhang till kunskap och insikt hos människan. Bearbetningsgraden anger i vilken mån enskilda bitar har satts in i sammanhang och därmed kan anses ha bearbetats till olika nivåer. Så sätts till exempel enskilda tecken samman till data genom in‐ hämtning och bearbetning i en radarsensor. För att dessa data i form av positioner ska bli information krävs att de ytterligare sätts i sitt samman‐ hang, kontext, och till exempel ges en identitet och en nationstillhörig‐ het. När människor tillgodogör sig information utifrån sina egna tidi‐ gare erfarenheter (förförståelse) skapas kunskap. Kunskap kan hos män‐ niskan över tid integreras med annan kunskap i form av olika erfaren‐ heter och då skapa insikt. Den enklaste formen av underrättelse är information som åsatts en vär‐ dering (se kap. 5 Bearbetning).

11


Bild 2:2 Informationsteoretiska nivåer

2.4.3

Temporalt perspektiv

En av de viktigaste komponenterna för att skapa beslutsunderlag är en prognos avseende framtida händelseutveckling. Tidsfaktorn är central för underrättelsetjänsten, eftersom den sätter in händelser och skeenden i ett kronologiskt och bearbetningsbart sammanhang. Information om hur aktörer tidigare agerat och interagerat i insatsmiljön kan tillsam‐ mans med pågående verksamhet ligga till grund för prognoser. Ju mer information och tid som finns tillgänglig för bearbetning, desto mer ful‐ lödiga kan produkterna bli. Detta gäller för alla organisatoriska nivåer, med skillnaden att man arbetar med olika långa tidsperspektiv. De be‐ dömningar som görs på förbands- eller taktisk nivå omfattar i regel timmar till enstaka dygn, medan strategiska prognoser kan omfatta år. Den nära realtidsinformationen betraktas normalt inte som underrät‐ telser, eftersom en underrättelse förutsätter att man genomfört värder‐ ing av information. Den stridsinformation som flödar i nära realtid kal‐ las internationellt för ”Combat Information”. Underrättelsetjänst förut‐ sätter att denna information sparas då den utgör en grund för vidare bearbetning.

12


2.4.4

Den sammanvägda bilden av underrättelsetjänstens produkter

Underrättelseprodukter definieras av tre yttre parametrar. Dessa är det tematiska ämnesområdet (kontexten, se 2.4.1), bearbetningsgraden (den informationsteoretiska nivån, se 2.4.2), samt tidsfaktorn (se 2.4.3). Man måste i detta sammanhang notera att tecken och data inte är värderade och således inte kan klassas som eget eller ”icke eget”. Därför finns inte några underrättelseprodukter under nivån information, dock sker in‐ hämtning av underlag oftast i nivåerna tecken - data - information.

Bild 2:3 Underrättelsetjänstens produkter i informationsdomänens kontext

Underrättelsetjänsten ansvarar för data, information och kunskap om ”icke egna” fenomen över hela tidsdimensionen utom realtid. Inhämtad information måste bearbetas för att få ett underrättelse‐ värde.

2.4.5

Värdering

Informationsvärdering är en subjektiv bedömning och grundas på be‐ dömarens erfarenhet, grundvärden, kännedom om sakområden och ak‐ tuella källor. Värdering av tillgänglig information dokumenteras som en bedömning av källans tillförlitlighet och informationselementets sakriktighet. Tillförlitlighet och sakriktighet skall bedömas oberoende av varandra. Värdering av inkommen information är ett stöd till att 13


undvika vilseledning (avsiktlig eller oavsiktlig) och till att bibehålla ett objektivt förhållningssätt till vad som inrapporterats. Gradering av kvaliteten i bedömningar inom underrättelsetjänsten do‐ kumenteras med konfidensgrad (se kap 6.4) och giltighetstid. Konfidens‐ graden beskriver analytikerns sammantagna subjektiva skattning av kvaliteten i sin bedömning. Konfidensgrad i detta sammanhang skiljer sig från den term och de begrepp som används inom statistik.

Bild 2:4 Värderingsbegreppens sammanhang

2.5

Krav på underrättelsetjänsten

De krav som ställs på en väl fungerande och framgångsrik underrättel‐ setjänst (eller som utgör principer för dess väl fungerande och fram‐ gångsrika bedrivande) beskrivs med följande nyckelord: • Centraliserad ledning. För att få rationell och effektiv verksamhet måste underrättelsetjänsten samordnas centralt. En centraliserad led‐ ning är en förutsättning för att underrättelsetjänsten skall kunna nyttjas systematiskt och för att den skall få förmåga till snabb an‐ passningsbarhet. • I rätt tid. Underrättelser som inte når beslutsfattaren i tid fyller inte sitt syfte. Detta innebär att de underrättelser som inte kan inhämtas, bearbetas och delges i tid bör nedprioriteras. • Systematiskt nyttjande. Genom ett systematiskt nyttjande av till‐ gängliga underrättelseresurser för inhämtning, bearbetning och del‐ givning skapas ett optimerat resultat fokuserat till de prioriterade behoven. Detta nyttjande skall sträva efter att täcka de fastställda 14


•

•

• •

underrättelsebehoven med information från mer än en inhämtnings‐ disciplin. Objektivitet. Underrättelsetjänsten skall sträva efter att vara objek‐ tiv. Att påverka planering, inhämtning och bearbetning i syfte att ex‐ empelvis nå fördelar, anpassa sig eller undvika konflikter är exempel på felaktigt och otillbörligt agerande. Tillgänglighet. Underrättelsetjänstens produkter skall vara tillgäng‐ liga och kunna svara upp mot avnämarnas krav på underrättelser. Kravet på tillgänglighet måste vägas mot synen på sekretess och vil‐ ken informationssäkerhetsklass som åsätts olika underrättelser. Anpassningsbarhet. Underrättelsetjänsten skall ha förmåga till att snabbt kunna anpassa sig till förändringar i läget, i omvärlden eller till en förändrad inriktning. Källskydd. Underrättelsetjänsten behöver kunna hantera ett starkt skydd av sina källor.

2.6

Nivåer

Underrättelsetjänst har traditionellt (i enlighet med krigföringens nivå‐ er) delats in i strategisk, operativ och taktisk underrättelseverksamhet. Skillnaden mellan nivåerna har minskat beroende på dynamiken och komplexiteten i dagens konflikter. Detta medför bland annat att den taktiska underrättelsetjänsten måste kunna hantera andra frågor än rent militära, och även ha förmåga till att kunna producera exempelvis po‐ litiska, ekonomiska eller sociologiska underrättelser. Samma informa‐ tion kan besvara såväl strategiska, som operativa, taktiska eller tekniska underrättelsebehov. Det som skiljer underrättelsetjänstens fokus mellan de olika nivåerna åt är främst tidsperspektivet, där den strategiska nivån arbetar långsiktigt med ett fokus i tidsperspektivet från månader till flera år medan den operativa nivån stödjer pågående eller planerade operationer med fokus i tidsperspektivet vecka till månader. Den tak‐ tiska nivån har sitt fokus i tidsperspektivet dag till vecka och förbands‐ nivån sitt i tidsperspektivet timmar till dagar.

15


Bild 2:5 Ledningsnivåernas tidsmässiga förhållanden

2.6.1

Strategisk underrättelsetjänst

Strategisk underrättelsetjänst bedrivs för att ta fram beslutsunderlag för utformning av nationell policy, militära planer och säkerhetsskyddsåt‐ gärder på nationell nivå.

2.6.2

Operativ underrättelsetjänst

Underrättelsetjänsten på operativ nivå leder och samordnar underrät‐ telseverksamhet inom ramen för militära operationer. Här skall upp‐ gifter, underlag och tilldelade resurser från strategisk nivå omsättas för att lösa den operativa nivåns behov.

2.6.3

Taktisk underrättelsetjänst

Underrättelseverksamhet på taktisk nivå drivs till stöd för förbandets planering och genomförande. Utöver detta kan särskild inhämtning el‐ ler bearbetning beordrad av den operativa nivån komma att genomfö‐ ras.

16


2.7

Typer av underrättelser

Underrättelser delas in i två olika typer, oavsett vilken nivå de används på. Dessa är grundunderrättelser respektive verksamhetsunderrättel‐ ser.

2.7.1

Grundunderrättelser (Basic Intelligence)

Grundunderrättelser utgör det referensmaterial som finns i underrät‐ telsetjänstens databaser och vilket underhålls och uppdateras kontinu‐ erligt såväl i fredstid som under insatser. Grundunderrättelser defini‐ eras som "Underrättelser, rörande alla objekt eller ämnen, vilka kan an‐ vändas som referensmaterial i planering eller som utgångsvärde för att bearbeta senare erhållen information eller underrättelser." En viktig typ av grundunderrättelser är normalbilder. En normalbild är en beskrivning av ett normalt mönster av aktiviteter ur ett specifikt per‐ spektiv, exempelvis gränspassager, penningtransaktioner eller flyg‐ planrörelser. En av underrättelsetjänstens viktigaste uppgifter är att identifiera och förklara avvikelser i aktiviteter genom att jämföra på‐ gående verksamhet med den aktuella normalbilden. Några andra ex‐ empel på grundunderrättelser är miljöbeskrivningar, materielunder‐ rättelser och personunderrättelser.

2.7.2

Verksamhetsunderrättelser (Current Intelligence)

Verksamhetsunderrättelser definieras som "Underrättelser vilka rör det aktuella läget och den närmaste händelseutvecklingen inom ramen för en pågående insats.” Underrättelserapporter (INTREP) och periodiska underrättelserapporter (INTSUM) försörjer den gemensamma lägesbil‐ den med verksamhetsunderrättelser. Verksamhetsunderrättelser ska‐ pas för att svara upp mot konkreta underrättelsebehov, vilket medför att de ofta innehåller en hög och för behovet anpassad detaljeringsgrad. Detta innebär i sin tur att de föråldras snabbt och saknar det mått av allmängiltighet en grundunderrättelse har. Verksamhetsunderrättelser är kopplade till en pågående operation.

17


2.8

Underrättelser från en eller flera källor

En underrättelse kan grundas på information från en eller flera källor (single eller multi source). Vissa inhämtningsresurser kan delge infor‐ mation från olika källor (exempelvis sådana som är utrustade med såväl radar som IR-sensorer). Då kvalitet i bedömningar bland annat påverkas av mängden sinsemellan oberoende källor de bygger på, bör strävan vara att basera underrättelser på mer än en källa. Kvaliteten höjs ytter‐ ligare om informationen dessutom är multidisciplinär, det vill säga här‐ rör från flera olika underrättelsediscipliner (se 4.4).

2.9

Informationsinhämtning (ISR)

ISR (Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) är ett begrepp som används mycket olika av olika nationer. För svenskt vidkommande av‐ ses inhämtning av information, syftande till att upprätta och vidmakt‐ hålla en aktuell (gemensam) lägesuppfattning. Nyckelordet är informa‐ tion. ISR är en verksamhet som har till uppgift att inhämta och delge information, inte underrättelser (den inhämtade informationen an‐ vänds dock också som underlag för underrättelseproduktion). Motta‐ gare och beställare av ISR-information är i första hand förband och en‐ heter vilka omgående nyttjar denna i sin verksamhet. Förband med ISR-förmåga kan dock under särskilda förutsättningar producera och delge underrättelser. Detta inträffar då en stab analyserat och fastställt aktörers handlingsalternativ och alternativskiljande indi‐ katorer (se 7.3.1). Förbandet tillför den väsentliga information som sak‐ nas och delger den färdigställda underrättelsen till berörda chefer.

18


2.10 Ansvarsområden för underrättelsetjänsten För att strukturera och underlätta en underrättelsestabs arbete delas in‐ satsmiljön in i underrättelseområde (Area of Intelligence Responsibility/ AIR) och intresseområde (Area of Intelligence Interest/AII). Dessa utgår från det aktuella områdesansvaret.

Bild 2:6 Exempel på områdesindelning enligt 2.8

2.10.1 Underrättelseområde (Area of Intelligence Responsibility/AIR) Underrättelseområdet är det fackmässiga eller geografiska område inom vilket chef får bedriva underrättelsetjänst och där han ansvarar för ledning av egna underrättelseresurser. Underrättelseområdet motsva‐ rar den aktuelle chefens områdesansvar, vilket medför att högre nivåers underrättelseområde överlappar de lägre nivåernas. Underrättelseom‐ rådet kan vara något större än det tilldelade områdesansvaret eftersom flertalet sensorer har räckvidd som når utanför eget AO.

2.10.2 Intresseområde (Area of Intelligence Interest/AII) Intresseområden är de fackmässiga eller geografiska områden utanför underrättelseområdet, där chef har underrättelsebehov men inte kan eller får bedriva underrättelsetjänst med egna resurser. Dock skall verk‐ samheten inom intresseområdet följas eftersom den kan påverka på‐ gående eller kommande operationer. Underrättelsebehov i ett intresse‐ område tillgodoses genom stöd från högre eller sidoordnad chef eller genom samverkan.

19


2.11 Underrättelsearkitektur (Intelligence Architecture) Med detta begrepp menas den struktur av organisationer och tekniska system (informationssystem och kommunikationssystem) i vilken un‐ derrättelseresurserna är organiserade. Underrättelsearkitekturen skall beskriva dels lednings- och lydnads‐ förhållande samt förmåga och medel att utbyta information i de olika informationssäkerhetsklasserna. Den skall anpassas för att säkerställa att information kan flöda både vertikalt och horisontellt inom organi‐ sationen samt att underrättelser kommer till beställare i rätt tid. Under‐ rättelsearkitekturen skall göra ett interoperabelt utbyte av information och underrättelser möjligt. Observera att underrättelsearkitektur skiljer sig från underrättelseläge (se 3.3.6), vilket beskriver underrättelseresur‐ sernas aktuella stridsvärde, verksamhet samt sambandsvägar och -me‐ del. Begreppet underrättelsesystemsarkitektur (Intelligence Systems Archi‐ tecture) används för att beskriva det enbart tekniska perspektivet på hela underrättelsearkitekturen.

2.12 Underrättelsetjänsten – ett system av system Underrättelsetjänsten utgör ett system av integrerade processer. Vid varje förband eller stabsenhet finns motsvarigheter till det stora syste‐ met, vilka genomgår motsvarande moment lokalt som hela systemet genomgår globalt. En förutsättning för att dessa integrerade processer skall kunna fungera effektivt är att varje lokal organisation samtidigt löser olika uppgifter – som exempelvis att bearbeta information från andra enheter samtidigt som den egna staben planlägger hur den egna organisationens under‐ rättelsebehov skall lösas. På taktisk nivå arbetar man således samtidigt med att stödja förbandets verksamhet (ytterst förbandschefens beslutsfattande), med att lösa och besvara uppgifter och underrättelsebehov ställda av egen eller högre chef och med att besvara informationsbegäran (Request for Information (RFI)) ställda av under- eller sidoordnad chef. Förbandets underrättelse- eller insatsrapporter, informationsbegäran och underrättelsebehov (även de som endast rör det egna förbandets 20


intressen) indateras i det gemensamma ledningssystemet. I samma sy‐ stem ger högre chef order och handlingsregler till underställda, delger orienteringar och svar på ställda underrättelsebehov och informations‐ begäran, tillgängliggör underrättelser och information samt tar emot rapporter. Ett exempel på nyttan av de integrerade processerna är arbetet med un‐ derrättelsebehov. Då dessa tas fram (se 3.3.1) skall de kommuniceras uppåt, åt sidan och nedåt i hierarkin, vilket möjliggör samordnings‐ vinster genom en gemensam uppfattning avseende vilken information som behövs när, vilken information som finns tillgänglig och vilket ak‐ tuellt och vilket planerat underrättelseläge som föreligger (se 3.3.6). De brister (intelligence gaps) som identifieras dokumenteras till stöd för chefens beslutsfattande.

Bild 2:7 De integrerade underrättelseprocesserna.

21


2.13 Underrättelsetjänsten i internationella insatser Vid internationella insatser och inom EU-samarbetet kommer svensk underrättelsepersonal att samverka med motsvarande utländska enhe‐ ter och ofta ingå i en multinationell styrka. Trots detta samarbete är det viktigt att konstatera att underrättelsetjänst i grunden är en nationell angelägenhet och påverkas av nationella intressen. Då Sverige deltar med förband i internationella insatser kommer dessa att ledas och inriktas av en multinationell stab. Utöver förband avdelas normalt en underrättelsesamverkansresurs ur en för ändamålet särskilt utbildad och utrustad organisationsenhet. Denna ingår också i den mul‐ tinationella koalitionen, men står i vissa hänseenden under svensk na‐ tionell ledning. Syftet är att på plats i området kunna samverka med andra nationer, på bi- eller multilateral basis från fall till fall. Dessa samverkansformer utgörs normalt av nationell underrättelsecell (National Intelligence Cell (NIC)), men kan också vara nationell underrättelsestö‐ denhet (National Intelligence Support Team (NIST)) eller nationell un‐ derrättelsesamverkansofficer (National Intelligence Liaison Officer (NILO)). Då svenska förband ingår i multinationella operationer måste hänsyn till nationella krav på sekretess tas vad avser delgivning av data, infor‐ mation och eller underrättelser inom koalitionen. Dessa hänsyn rör i första hand förbandens (och därigenom nationens) metoder, förmåga och kapacitet snarare än det faktiska rapportinnehållet. En förutsättning för att vi i dessa sammanhang skall kunna etablera och vidmakthålla ett högt förtroende är att vi med högt säkerhetsmedvetande och interope‐ rabla metoder producerar och levererar den information och de under‐ rättelser som förväntas.

22


2.14 Underrättelsecykeln Underrättelsecykeln är en abstrakt modell av underrättelsetjänstens ge‐ nomförande. De ingående delmomenten är planering - inhämtning - be‐ arbetning - delgivning. Cykeln är sluten då det underlag som delges utgör del av den grund från vilken fortsatt stabsarbete och planering tar sin utgångspunkt. Ett verkligt förlopp kommer inte att te sig så cykliskt som modellen indikerar. Exempelvis kommer bearbetning av inhämtad information ge upphov till behov av ny inhämtning, vilken måste planeras och sam‐ ordnas.

Bild 2:8 Underrättelsecykeln

23


2.14.1 Planering Underrättelsetjänstens planering utgår från den inriktning som för‐ bandschefen har uttryckt i sina prioriterade underrättelsebehov. Härvid vägs underrättelsebehoven mot underrättelseläget för att kunna utfor‐ ma en underrättelseplan. Underrättelseläget beskriver bland annat egna resursers läge, status och förmåga. Underrättelseplanen redovisar vilka resurser som planeras inhämta, bearbeta respektive delge vilken infor‐ mation. Planen utgör grund för order till respektive enhet.

2.14.2 Inhämtning Utifrån underrättelsebehoven och i enlighet med underrättelseplanen inhämtas data och information av olika källor. Beroende på källans för‐ måga och rådande tidsförhållanden kan erhållna uppgifter vara obear‐ betade eller bearbetade i varierande omfattning. I inhämtningsorder regleras metod, teknik och tidskrav för inhämtningen.

2.14.3 Bearbetning och Analys Underrättelsebearbetning består av strukturerande och genererande bearbetning. Analys är en del av den genererande bearbetningen. Be‐ arbetning skall ses som en kvalitetshöjning av information inom det område som analyseras. Det moderna informationssamhället har med‐ fört att så stora mängder information kan inhämtas att det blir mycket svårt att bearbeta all tillgänglig information. Detta medför ett behov av att prioritera vad som ska bearbetas. All inkommen information skall dock registreras.

2.14.4 Delgivning Delgivning syftar till att underrättelsetjänstens produkter når rätt mot‐ tagare, i rätt tid och i rätt form. Delgivningen skall anpassas till motta‐ garens förmåga och förutsättningar att tillgodogöra sig underrättelser‐ na. En underrättelse minskar i värde och kan i stort sett bli värdelös om den inte når mottagaren i tid. Härvid måste kraven på snabbhet, full‐ ständighet och sekretess vägas mot varandra. Vid brådskande lägen kan kanske inte fullständiga underrättelser delges. I sådana fall skall till‐ gänglig information delges mottagaren med en tydlig beskrivning av osäkerhetsfaktorerna.

24

3

Planering och ledning

Detta kapitel behandlar 3.1 3.2 3.3 3.4

Allmänt ............................................................................................................... Funktionsplan underrättelsetjänst (Intelligence Management Plan) ....................................................................................................... Underrättelseplan (Intelligence Plan) ............................................. Underrättelseledningsprocessen .....................................................

26 27 28 36

Bild 3:1 Planering och ledning

25

3 Planering och ledning

3.1

Allmänt

Planeringsfasen är den första fasen i underrättelsecykeln och lägger grunden för samt inriktar och samordnar de följande faserna. Denna fas kan sägas bestå av två delar: överväganden och utarbetande av olika planer, inriktningar och/eller order. Vid överväganden måste man ta hänsyn till att underrättelsecykeln är en abstrakt modell, vilken förenklar verkligheten. Denna abstraktion måste konkretiseras i planeringen. Detta görs genom att krav och be‐ roenden mellan inhämtning, bearbetning och delgivning klarläggs för varje enskilt underrättelsebehov. Detta innebär till exempel att en un‐ derrättelse som skall hinna delges i rätt tid kanske endast kan bearbetas med en viss metod, vilket i sin tur påverkar inhämtningen. För att stödja chefens planerade verksamhet måste tid- och resurspla‐ nering vara tydlig. Hänsyn skall tas till när underrättelsen skall delges, hur lång tid bearbetningen bedöms kräva och när inhämtningen måste påbörjas respektive vara avslutad. För vissa underrättelser måste också händelseutvecklingen följas i syfte att med kort varsel kunna stödja chefen med förändrade beslutsunderlag. Dessa kan ligga till grund för ändringar i operations- eller stridsplaner, eller byte av metod och medel för att uppnå målet med den pågående verksamheten. Underrättelsetjänstens framställande av order, rapporter, genomgångar och deltagande i arbetsgrupper eller möten skall fastställas inom ramen för enhetens stabsarbetsschema. Den periodicitet med vilken detta stabsarbetsschema behöver genomlöpas avgörs av tempot i operatio‐ nen. FM UndR beskriver ett stabsarbete som genomlöps en gång per dygn. Processen med att planera, inrikta och uppdatera underrättelsetjänstens arbete sker fortlöpande. Format och struktur på inhämtad information och underrättelser skall regleras i planeringsarbetet, för att skapa bästa möjliga förutsättningar vid bearbetningen. Inhämtning skall regelmäs‐ sigt inledas med att egna databaser genomsöks dels för att ta reda på om den efterfrågade informationen redan finns tillgänglig, och dels för att mer noggrant precisera vad som behöver inhämtas och ta fram hand‐ lingsregler för hur inhämtning skall ske. Detta arbete syftar till att kunna nyttja disponibla källor på ett rationellt och effektivt sätt, vilket möjlig‐ görs genom en väl genomtänkt och fungerande informationshantering (Information management). I de fall då tillräcklig information redan finns tillgänglig kan ny bearbetning av denna behöva genomföras.

26


Under en operations förlopp förändras läget kontinuerligt och nya un‐ derrättelsebehov tillkommer samtidigt som andra utgår eller förändras. Detta ställer krav på kontinuerlig framförhållning och koordinering.

3.2

Funktionsplan underrättelsetjänst (Intelligence Management Plan)

För att reglera ansvars- och arbetsfördelning inom underrättelsetjänsten skall en funktionsplan upprättas för respektive insats. Planen utgör ett av de operativa styrdokumenten. Funktionsplan underrättelsetjänst skall beslutas av den högsta företrä‐ daren för underrättelsetjänsten inom insatsen, och skall minst fastställa: • Underrättelsetjänstens ansvarsförhållanden, exempelvis aktuella te‐ matiska bearbetningsansvar, regler och ansvar för extern samverkan eller ansvar för specifika produkter. • Aktuell underrättelseledningsstruktur inklusive sambands- och kon‐ taktinformation. • Underrättelsearkitektur (Intelligence Architecture) inklusive sam‐ verkansresurser. • Delgivningsregler (Releaseability). • Regler för underrättelsespecifik informationshantering, inklusive mallar, metadata och taxonomier. • Eventuella underrättelsedisciplinspecifika anvisningar. Planen skall dessutom minst beskriva (eller hänvisa till beskrivning av): • Chefs CCIR (Se 3.3.1). • Insatsens ansvars- och intresseområden. • Gemensamma regler och format för informationshantering, inklusi‐ ve regler för rapportering, både regelbunden och händelsestyrd. Funktionsplanen skall användas som grund för att reglera förändringar för underrättelsetjänsten. Planen skall minst distribueras till alla under‐ rättelseresurser (staber och förband) ned till och med taktisk nivå. Funktionsplan underrättelsetjänst har normalt informationssäkerhets‐ klass Hemlig/Secret.

27


3.3

Underrättelseplan (Intelligence Plan)

Underrättelseplanen styr genomförande av underrättelsetjänst (vad till skillnad från funktionsplan underrättelsetjänsts hur). Planen reglerar utifrån aktuella underrättelsebehov och aktuellt underrättelseläge vil‐ ken inhämtning, bearbetning och delgivning som skall ske med vilken prioritet över tiden. De fastställda underrättelsebehoven utgör grunden för underrät‐ telsetjänstens bedrivande. Underrättelseplanen fastställs av den högste företrädaren för underrät‐ telsetjänsten inom insatsen. Planen bryts ner och konkretiseras på lägre nivåer. Inom ramen för den inledande operationsplaneringen skapas den första underrättelseplanen, vilken kommer att utgöra en del av operationsordern. I underrättelseplanen skall följande ingå: • Underrättelsebehov med nedbrytning till detaljerade underrättelse‐ behov och väsentliga informationselement. • Inhämtningsplan (Collection plan). • Bearbetningsplan (Processing plan). • Delgivningsplan (Dissemination plan). • Aktuellt underrättelseläge. För att möjliggöra en optimering av hela underrättelsetjänsten som ett system av system skall underrättelseplanering mellan olika or‐ ganisatoriska nivåer vara samordnad och transparent. Detta innebär exempelvis skyldighet att anmäla samtliga sina underrät‐ telsebehov till högre chef, tillsammans med sin plan för att besvara dem.

28


Tabell 1. Begrepp för underrättelseledning Svenskt begrepp

Förkortning

NATO begrepp

Chefens avgörande informationsbe- CCIR hov

Commanders Critical Information Requirements

Prioriterat underrättelsebehov

PIR

Priority Intelligence Requirement

Underrättelsebehov

IR

Intelligence Requirement

Detaljunderrättelsebehov

SIR

Specific Intelligence Requirement

Väsentligt informationselement

EEI

Essential Element of Information

Indikator

Indicator

Informationsbegäran

3.3.1

RFI

Request For Information

Chefens avgörande informationsbehov

Chef leder och prioriterar stabens verksamhet bland annat genom att fastställa chefens avgörande informationsbehov (Commanders Critical In‐ formation Requirements (CCIR)). Dessa utgörs av: • Informationsbehov rörande egna styrkor (Friendly Forces Information Requirements (FFIR)). - Chefens behov av information rörande egna styrkor, verksamhet och förhållanden. • Skyddsvärd information rörande egna styrkor (Essential Elements of Fri‐ endly Information (EEFI)). - Information rörande egna styrkor, verksamhet och förhållanden som om den kom till andra parters kännedom skulle kunna leda till att lösandet av uppgiften misslyckas eller bara når begränsad framgång, och som därför måste skyddas från insyn och eller upp‐ täckt. - EEFI är en delprodukt av säkerhetsanalysarbetet. • Prioriterade underrättelsebehov (Priority Intelligence Requirements (PIR)). - Den information rörande icke egna aktörer, deras verksamhet och förhållanden som bedöms vara avgörande och har tydlig anknyt‐ ning till beslutspunkter i den operativa planen. PIR ger övergripande inriktning till underrättelsetjänsten och styr dä‐ rigenom huvuddelen av inhämtnings- och bearbetningsarbetet. De skall vara begränsade till antalet och är vanligen giltiga för en längre tid. De fastställda PIR skall tillsammans samla och uttrycka insatsens avgöran‐ de frågor avseende icke egna fenomen på ett övergripande och heltäck‐ ande sätt. 29


3.3.2

Underrättelsebehovshantering (Intelligence Requirements Management (IRM))

PIR, vilka arbetats fram som del av CCIR tas om hand av IRM-processen inom underrättelsetjänsten och ligger till grund för arbetet med under‐ rättelseplanen. Förutom dessa PIR kan underrättelsebehov (Intelligence Requirement (IR)) eller informationsbegäran (RFI) komma från under‐ rättelsetjänsten eller från övriga delar av staben. Inkomna RFI skall han‐ teras som och prioriteras tillsammans med övriga underrättelsebehov. Ett underrättelsebehov skall vara tydligt kopplat till gällande planer el‐ ler order. När ett underrättelsebehov upprättas skall minst följande information beskrivas: Tabell 2. Tabellen beskriver det data som skall medfölja ett underrättelsebehov eller RFI UPPRÄTTARE

Namn, befattning och enhet

TEMATISKT ÄMNE

Syftar till att underlätta i första hand planering av bearbetning

FRÅGA

Beskrivning av den information som bedöms behövas

SYFTE

Varför behövs informationen, vilken/vilka uppgifter är den kopplad till?

PRIORITET

Enligt en fyragradig skala där 1 är högsta prioritet

SVAR SENAST

Den tidpunkt då svaret senast är av värde för mottagaren

MOTTAGARE

Fördelat på sändlista samt om relevant som orientering

Dessutom bör underrättelsebehovet beskriva vilka särskilda handlings‐ regler som gäller (t ex om informationen behöver vara av ett visst for‐ mat, inhämtad en viss tidpunkt eller med en viss inhämtningsteknik), vilken upplösning på information som är tillräcklig samt vilken infor‐ mation och vilka källor som redan nyttjats eller finns tillgängliga. Hur underrättelsebehovet formuleras samt dess syfte och format, kvali‐ tets- och tidskrav utgör den ram inom vilken inhämtning, bearbetning och delgivning planeras och genomförs. Hur underrättelsebehov formuleras är chefens viktigaste verktyg för att styra underrättelsetjänsten.

30


Då ett underrättelsebehov identifierats skall detta anmälas till IRM-pro‐ cessen. Respektive förbands underrättelseledning fastställer underrät‐ telsebehov genom att: • Verifiera att underrättelsebehovet bidrar till lösande av tilldelade uppgifter. • Säkerställa att informationen inte redan är känd. • Kontrollera om behov av den efterfrågade informationen eller un‐ derrättelserna redan finns anmält till IRM-processen och, då så före‐ kommer, konsolidera dessa behov. • Kontrollera mottagarens kontaktinformation. • Kontrollera att krav på tider, kvalitet och format är relevant beskriv‐ na. • Åsätta underrättelsebehovet en unik identitet (enligt tabell 3). Fastställda PIR respektive IR bryts ned i detaljunderrättelsebehov (Specific Intelligence Requirement (SIR)) vilka i sin tur bryts ned till väsentliga informationselement (Essential Elements of Information (EEI)). Nedbryt‐ ning av PIR respektive IR till SIR och EEI syftar till att tydliggöra vilken information som saknas och skapa en struktur för vidare arbete med att planera, inhämta, bearbeta och delge svar på underrättelsebehoven.

31


Tabell 3. Principer för nedbrytning av underrättelsebehov med exempel PIR 1

SIR 1.1

EEI 1.1.1

Vilka resurser för omfattning förfogar fienden över?

Vilka flygresurser förfogar fienden över för att kunna genomföra helikopterluftlandsättning inom brigadens ansvarsområde?

Finns fientliga helikopterförband av typ A eller B tillgängliga? EEI 1.1.2 Förbereds helikopterbas vid NAI 4, 6 eller 8? EEI 1.1.3 Kan fienden åstadkomma lokal luftöverlägsenhet inom brigadens ansvarsområde?

PIR 2

SIR 1.2 Vilka markresurser har fienden tillgängliga för att kunna genomföra helikopterluftlandsättning inom brigadens ansvarsområde?

EEI 1.2.1 Grupperar bedömd reserv (4. bataljonen) vid NAI 4, 6 eller 8?

SIR 2.1

EEI 2.1.1

EEI 1.2.2 Grupperar fienden artilleri inom 60 km från Y-by? EEI 2.1.2 EEI 2.1.3

SIR 2.2

EEI 2.2.1 EEI 2.2.2

IR 4

SIR 4.1

EEI 4.1.1 EEI 4.1.2 EEI 4.1.3

SIR 4.2

EEI 4.2.1 EEI 4.2.2

EEI är ibland kopplade till indikatorer, vilka är observerbara fenomen som kan upptäckas och registreras med tillgängliga resurser för in‐ hämtning. Avsaknad eller förekomst av indikatorer stödjer bekräftande eller förkastande av en bedömd händelseutveckling, skeende eller situ‐ ation (exempelvis bekräftande eller förkastande av utarbetade hand‐ lingsalternativ). PIR och SIR är oftast frågor av öppen karaktär, exempelvis "Var befinner sig X olika enheter?" medan EEI oftast är av sluten karaktär (ja/nej). EEI tillgodoses genom inhämtning. De behöver vanligen omformuleras till inhämtningsuppgifter (collection tasks) för att passa och bli relevanta för respektive inhämtningsförmåga. Dessa omsätts i sin tur av genom‐ förandefunktionen till uppgifter för förband.

32


Som stöd för arbetet med att bryta ned underrättelsebehov används in‐ formation ur IPB-processen (se 7.3.1-2), som indikatorer och inhämt‐ ningsområde (Named Area of Interest (NAI)). Det är endast förband med bearbetningsförmåga som arbetar med hela spektret PIR/IR-SIR-EEI. Förband med enbart inhämtningsförmåga ar‐ betar normalt endast mot EEI, det vill säga de inhämtar i regel endast information, vilken någon annan sedan bearbetar till underrättelser. När arbetet med nedbrytning och strukturering av underrättelsebehov är klart används underlaget tillsammans med underrättelseläget (se 3.3.6) för att skapa underrättelseplanen. I denna process skall samtliga tillgängliga resurser för inhämtning, bearbetning och delgivning opti‐ meras för att svara på underrättelsebehov i prioritetsordning. Ett un‐ derrättelsebehovs prioritet är inte med nödvändighet kopplat till hur nära i tiden det behöver besvaras. Detta innebär att underrättelsebehov kopplade till en senare fas av insatsen kan ha högre prioritet än de som är kopplade till den innevarande fasen.

Bild 3:2 Översiktlig bild av hur underrättelseresurser optimeras mot underrättelsebehov till en underrättelseplan

33


Med stöd av underrättelseplanen utarbetas inhämtnings-, bearbetningsoch delgivningsorder. Dessa innehåller uppgifter, krav (avseende tider, format och kvalitet), mottagare samt vem eller vilka som skall lösa re‐ spektive uppgift. Det är uppgiftsställarens krav på produkten som kom‐ mer att dimensionera hur underrättelsetjänsten måste arbeta i respek‐ tive fas av underrättelsecykeln. I allmänhet är behovet av bearbetning betydligt större än den tillgäng‐ liga bearbetningskapaciteten. Detta leder till att varje underrättelsestab måste fastställa vilken ambitionsnivå och vilka tidsförhållanden som skall gälla för: • varje aktuell typ av underrättelseprodukt • varje aktuellt tematiskt och geografiskt område (som exempelvis en regions ekonomi eller X-lands flotta). Produktnivå anger krav på kvalitets- och detaljeringsnivå för de pro‐ dukter eller områden som bearbetas. De produktnivåer som används är följande: • • • • •

Fullständig (comprehensive) Standard (standard) Grundläggande (basic) Minimal (minimal) Vilande (dormant)

3.3.3

Inhämtningsplan (Collection Plan)

Inhämtningsplanen är en del av underrättelseplanen. I den struktureras bland annat var, när och hur (preciserat till vem eller vilka) vilka infor‐ mationselement (EEI) skall inhämtas, syftande till att på ett effektivt och rationellt sätt använda de ofta begränsade resurserna. Detta planerade användande skall åskådliggöras både i tid och rum. Av inhämtnings‐ planen bör specifika krav på den önskade informationen framgå tydligt (till exempel i vilket format den skall levereras till mottagare eller be‐ arbetare). Vidare bör tider för till- och fråntransport för resursen respektive infor‐ mationen ingå. Inhämtningsplanen utgår från aktuellt och planerat un‐ derrättelseläge avseende inhämtningsresurser. Strävan är att svar på ett specifikt underrättelsebehov skall ges av fler än en källa. Dygnsvisa utsnitt ur inhämtningsplanen ligger till grund för underrättelseledningsbered‐ ningen (se 7.4.3).

34


3.3.4

Bearbetningsplan (Processing Plan)

Bearbetningsplanen är en del av underrättelseplanen. Den skall klar‐ lägga och redovisa vilken organisationsenhet som har ansvaret för be‐ arbetning av svar på respektive underrättelsebehov. Av bearbetnings‐ planen bör specifika krav på den önskade produkten framgå tydligt in‐ klusive vilken tid som står till förfogande för bearbetning. Planen utgår från aktuellt och planerat underrättelseläge avseende bearbetningsre‐ surser. Uppgift till bearbetningsenhet klarlägger vilket underrättelsebehov som skall besvaras till vilken detaljeringsgrad och prioritet, vilken in‐ hämtning som planeras stödja bearbetningen, med vilka resurser bear‐ betningen skall genomföras samt hur och när resultatet skall delges. Dygnsvisa utsnitt ur bearbetningsplanen ligger till grund för underrät‐ telseledningsberedningen (se 7.4.3).

3.3.5

Delgivningsplan (Dissemination Plan)

Delgivningsplanen är en del av underrättelseplanen. Den skall klarläg‐ ga när mottagaren ska ha svar på sina underrättelsebehov, samt i vilket format och med vilka media svaret ska delges. Mottagarens krav på produkten är tillsammans med operationssäkerheten styrande för un‐ derrättelsetjänsten. Följaktligen kommer samtliga moment i underrät‐ telsecykeln att påverkas och till del styras av när, hur och var svaret (eller delar av det) på ett underrättelsebehov skall delges. I de fall be‐ arbetning och delgivning genomförs av samma personal kan krav på delgivning förtecknas i bearbetningsplanen hellre än att föras som en separat delgivningsplan.

35


3.3.6

Underrättelseläge

Termen underrättelseläge (undläge) är benämningen på status eller be‐ dömd status vid underrättelseresurser (staber och förband). Beskriv‐ ningen skall innefatta respektive enhets möjligheter att inhämta, bear‐ beta och delge information och underrättelser, liksom, där så är relevant, en bedömning av graden av tillförlitlighet i det underlag enheten pro‐ ducerar. Eget undläge delas in i aktuellt respektive planerat undläge. I det aktu‐ ella undläget skall samtliga tillgängliga egna underrättelseresurser för‐ tecknas. Av förteckningen skall minst aktuell uppgift, geografisk belä‐ genhet, stridsvärde, beredskap, prestanda, bearbetningskapacitet, kom‐ munikationsmöjligheter, räckvidd, aktionsradie och uthållighet med hänsyn tagen till avsedda uppgifter framgå. Baserat på det aktuella undläget förs ett planerat undläge. Detta syftar till att åskådliggöra vil‐ ken effekt den verksamhet som planeras och genomförs bedöms få på egna inhämtnings- respektive bearbetningsresurser, vilket utgör en central del i planeringsarbetet. Som del av eget undläge skall också källförteckning föras. Av förteck‐ ningen skall minst kontaktuppgifter, bedömd tillförlitlighet samt där så är relevant ansvarig handläggare framgå. Behovet av källskydd skall särskilt beaktas. Icke eget undläge är en förteckning över aktörers underrättelseresursers bedömda läge, status och förmåga att bedriva underrättelsetjänst. Detta ingår normalt inte i en underrättelseplan.

3.4

Underrättelseledningsprocessen

Underrättelseledningsprocessen syftar till att skapa underlag för inrikt‐ ning, samordning och prioritering av de tillgängliga underrättelsere‐ sursernas verksamhet. Underlaget används av ansvarig chef vid beslut om inriktning av underrättelsetjänsten. Då underrättelseledningspro‐ cessen är integrerad i stabens ledningsprocess återfinns en detaljerad beskrivning i kapitel 7.

36

4

Inhämtning

Detta kapitel behandlar 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

Allmänt ............................................................................................................... Detaljerad planering .................................................................................. Rapportering .................................................................................................. Underrättelsediscipliner .......................................................................... Övriga inhämtningsmetoder .................................................................

37 39 39 40 47

Bild 4:1 Inhämtningsprocessen

4.1

Allmänt

Inhämtning är den andra fasen i underrättelsecykeln. Inhämtning av data och information från olika källor planeras och beordras i syfte att besvara de fastställda underrättelsebehoven. Beroende på källans (sen‐ sorns) förmåga och rådande tidsförhållanden kan den rapporterade in‐ formationen variera i kvalitet (från råa sensordata till väl samlade och genomarbetade rapporter). 37

4 Inhämtning

Inhämtning bör regelmässigt ske genom nyttjande av fler än en källa/ sensor/inhämtningsresurs/inhämtningsteknik. Detta ökar möjligheten att tillgodose det aktuella underrättelsebehovet med bekräftad informa‐ tion (se bilaga 1), och minskar därigenom risken för vilseledning. En så‐ dan strävan är dock inte alltid nödvändig, utan är en avvägning mellan tillgång till tid och resurser, risktagande och det aktuella underrättel‐ sebehovets prioritet. I de fall underrättelsebehov löses genom indikatorer eller fenomen ob‐ serverbara eller registrerbara endast under ett kort tidsintervall - och i samtliga fall då svaret måste bestå av bekräftad information - skall man planera för att nyttja minst två källor parallellt (helst också från olika inhämtningsdiscipliner). Rapporter om inaktivitet eller oförändrat läge är lika värdefulla som rapporter om händelser eller aktivitet. Underlag till underrättelser inhämtas beroende på aktuellt läge genom exempelvis: • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

38

sökning i databaser flygspaning (radar m fl sensorer) litteraturstudier uppföljning av nyhetsmedia luftbevakning fartygsspaning (radar m fl sensorer) strid civila sakområdesexperter fångförhör studium av tagna handlingar signalspaning diplomatisk representation inspektionsverksamhet information från civila aktörer verksamma i området materielundersökning sjöbevakning markspaning (radar m fl sensorer) samverkan truppspaning utfrågning.

4 Inhämtning

4.2

Detaljerad planering

Den analys av underrättelsebehoven som skett i planeringsfasen resul‐ terar i en fördelning av inhämtningsuppgifter till inhämtningsresurser (inhämtningsplan). I detta arbete skall hänsyn tas till det aktuella un‐ derrättelseläget, insatsmiljön och aktuella krav på tidsförhållanden. Inför genomförandet analyseras uppgiften och inhämtningsoperatio‐ nen planeras i detalj med hänsyn till bland annat följande: • • • • •

Väg och metod att nå inhämtningsområdet. Taktiskt uppträdande. Tidsförhållanden. Vilken eller vilka sensorer som skall nyttjas. Kvalitetskrav på resultatet, t ex vilken upplösning, skala, eller mot‐ svarande som krävs för att kunna besvara den ställda uppgiften. • Eventuell tolkning eller urval av information för rapportering. • Former för rapportering.

4.3

Rapportering

Efter genomförd inhämtning sker en första tolkning (värdering, selek‐ tering och formatering) av inhämtade data/information. Resultatet av tolkningen skall rapporteras. Hur rapportering normalt skall ske regle‐ ras i funktionsplan underrättelsetjänst (se 3.2). Ytterligare krav på rap‐ portering kan medfölja varje specifik uppgift. Den lägsta nivån på rap‐ port är ”7S”: • • • • • • •

Stund Ställe Styrka Slag Sysselsättning Symbol Sagesman

Dessutom bör varje rapport åsättas delgivningsregler och informations‐ säkerhetsklass. All inhämtad information och data skall sparas för att möjliggöra vidare bearbetning.

39

4 Inhämtning

4.4

Underrättelsediscipliner

Underrättelseunderlag och produkter kan vara av en mängd olika typer, härrörande ur det omfattande spektrum av sensorer, tekniker och me‐ toder som underrättelsetjänsten genom åren anammat och utvecklat. I syfte att underlätta kommunikation om och beskrivning av dessa sker en indelning i olika underrättelsediscipliner. Härigenom underlättas planering, nyttjande, utveckling och utbildning av underrättelseresur‐ ser.

4.4.1

Inhämtningsdiscipliner

Med perspektivet inhämtningsdisciplin kategoriseras underrättelser ef‐ ter vilken typ av fenomen de fokuserar på att utvinna information ur. Dessa kan vara exempelvis bilder (IMINT) eller människor (HUMINT). Benämningen avser normalt de produkter som genereras inom respek‐ tive disciplin men kan även syfta på verksamheten att producera dessa underrättelser. Vad som återfinns inom ramen för respektive benäm‐ ning eller rubrik kan skilja sig olika stater och organisationer emellan. Nedan följer de viktigaste inhämtningsdisciplinerna. Flera av dessa kan i sin tur delas in i två eller flera underkategorier. • • • • • • •

Akustiska underrättelser (ACINT), acoustic intelligence Bildunderrättelser (IMINT), imagery intelligence Materielunderrättelser (TECHINT), technical intelligence Personbaserad inhämtning (HUMINT), human intelligence Radarunderrättelser (RADINT), radar intelligence Signalunderrättelser (SIGINT), signals intelligence Signaturunderrättelser (MASINT), measurement and signature in‐ telligence • Underrättelser från öppna källor (OSINT), open source intelligence

40

4 Inhämtning

Bild 4:2 Inhämtningsdiscipliner

41

4 Inhämtning

Akustiska underrättelser, Acoustic Intelligence (ACINT) Definition Med ACINT avses underrättelser från bearbetad information inhämtad från akustiska fenomen. Inhämtning av ljudvågor kan ske såväl i vatten som i luft. Dock är det mest utvecklade och vanliga området för ACINT hydroakustik, med sonarer och eller hydrofoner som sensorer. Styrkor med ACINT: • ACINT möjliggör inhämtning under havsytan. • Inhämtning kan ske passivt. • Inhämtning kan ske över långa avstånd, särskilt vad avser hydro‐ akustik. • I koppling med signaturbibliotek möjliggörs detektion, lokalisering, klassning och följning av enskilda fartygsindivider. Svagheter med ACINT: • Inhämtning kan påverkas mycket starkt av skiftande naturfenomen (som exempelvis väder, luftförhållanden, temperatur eller salthalt i vatten). Bildunderrättelser, Imagery Intelligence (IMINT) Definition Med IMINT avses underrättelser från bearbetad information inhämtad genom bildalstrande sensorer. Sensorerna kan vara flygburna, som av satellit, flygplan eller UAV, eller person- eller fordonsburna. Bilder kan registreras med optiska, elekt‐ rooptiska (EO) eller infraröda kameror (IR) alternativt med bildalstran‐ de radarsystem (SAR). Styrkor med IMINT: • • • •

42

Relativt objektivt. Jämförande studier av geografiska områden över tiden möjlig. Skalning/mätning och positionering möjlig. Bildalstrande sensorer är i huvudsak passiva.

4 Inhämtning

Svagheter med IMINT: • Kan ej känna av moral, stämningar eller intentioner. • De flesta bildalstrande sensorer är ljus- och eller väderberoende. • Sken- eller vilseledande åtgärder riktade mot bildalstrande sensorer är vanligt förekommande. Personbaserad inhämtning, Human Intelligence (HUMINT) Definition Med HUMINT avses underrättelser från bearbetad information inhäm‐ tad av mänskliga källor. Till skillnad från inhämtning inom IMINT eller SIGINT sker inhämtning inom HUMINT genom kontakter med källan, främst i form av samtal. Personbaserad underrättelsetjänst kan vara av enkel art, exempelvis samtal med lokalbefolkning, eller mycket komplex, exempelvis så kal‐ lad källdrivning. HUMINT ställer särskilda krav på skydd såväl av inhämtare (operatö‐ rer) som källor. Detta skydd yttrar sig som särskild hantering av den direkta informationen från källorna samt register och planer för dessa och som omfattande omfalls- och säkerhetsplanering för HUMINToperationer. Styrkor med HUMINT: • Kan inhämta intentioner och avsikter. • Kan verka i alla tänkbara typer av insatser och konfliktnivåer. • Kan uppfatta karaktären av relationer mellan aktörer. Svagheter med HUMINT: • Resurskrävande, bland annat är tillgång till språkkompetens en för‐ utsättning. • Ledtiden från uppgift till resultat kan vara mycket lång, särskilt som HUMINT förutsätter att ett förtroende etablerats mellan operatörer och källor. • De ofta direkta kontakterna med aktörer i insatsområdena kan öka riskerna för inhämtarna. • Huvudsakligen aktiv teknik, vilket kan ge indikationer om våra un‐ derrättelsebehov.

43

4 Inhämtning

Radarunderrättelser, Radar Intelligence (RADINT) Definition Med RADINT avses underrättelser från bearbetad information inhäm‐ tad med radar. RADINT spänner över spektrumet från markradar till luftbevaknings‐ radar samt alla typer av satellit-, flyg- och fartygsburna radarsystem. Styrkor med RADINT: • Kan spana över stora ytor och långa avstånd. • Kan ge 3D-information. • Snabbt resultat, nära realtid. Svagheter med RADINT: • Störkänslig. • Aktiv inhämtning, det vill säga kan detekteras av andra parter. Signalunderrättelser, Signal Intelligence (SIGINT) Definition Med SIGINT avses underrättelser från bearbetad information inhämtad genom spaning mot sambandssystem (Kommunikationsspaning (KOS) / Communications Intelligence (COMINT)) och andra elektro‐ niska signaler (Teknisk Spaning (TES) / Electronic Intelligence (ELINT)). SIGINT åsätts av tradition en hög grad av sekretess. De specifika disci‐ plinerna inom SIGINT ställer krav på specialistkunskap och utrustning, exempelvis är språkkompetens en förutsättning för COMINT. Styrkor med signalunderrättelsetjänst: • Stor yttäckning. • Relativt objektivt (avser ELINT). • Möjliggör analys av ledningsstrukturer, kommunikationsnät och ordervägar. • Kan klarlägga aktörers vilja och avsikter. • SIGINT-operationer är i huvudsak passiva. • Dygnet runt förmåga, kan inhämta kontinuerligt. Svagheter med SIGINT: • Kan vilseledas eller störas. • Språkkompetens erfordras för aktuellt insatsområde. • Den höga sekretessen kan reducera nyttan av SIGINT genom den begränsade spridningen. 44

4 Inhämtning

Signaturunderrättelser, Measurement and Signature Intelligence (MASINT) Definition Med signaturunderrättelser avses underrättelser från bearbetad infor‐ mation rörande främmande objekts karaktäristik, främst utgående ifrån utsänd/-a eller reflekterad/-e energi, signaler eller ämnen. Signaturunderrättelsetjänst syftar till att genom information rörande främmande objekts karaktäristik kunna upptäcka, identifiera, följa eller övervaka detsamma. Informationen kan exempelvis vara radio-, radar-, laser-, optiska, akus‐ tiska eller seismiska signaturer, men också data från system som regi‐ strerar vätskor, gaser eller prover från fasta material. Till MASINT räknas också avancerad databehandling och övrig tolk‐ ning av data som kommer från andra inhämtningsdiscipliner, där syftet är att fastställa eller skapa signaturer. Styrkor med MASINT: • • • •

Möjliggör/underlättar upptäckt av signaturskyddade mål. Skapa underlag för hotbibliotek & igenkänningsutrustningar. Upptäcka signaturanomalier som kan påverka måligenkänning. Inhämtande sensorer är i huvudsak passiva.

Svagheter med MASINT: • Förutsätter specifik utrustning. • Kräver oftast mycket specialiserad personal. Materielunderrättelser, Technical Intelligence (TECHINT) Definition Med materielunderrättelser avses underrättelser rörande främmande materiel, dess utveckling och prestanda, vilka har eller kan få militär användning eller tillämpning. Materielunderrättelser härrör från studier och analys av och experiment med materiel, både verklig och simulerad. Materielunderrättelsetjänst syftar till att egna stridskrafter skall ha så god kunskap som möjligt om motståndarens materiel och/eller materi‐ elsystem. Härigenom möjliggörs motåtgärder, taktikanpassning, skyddsåtgärder, etc.

45

4 Inhämtning

Styrkor med TECHINT: • Kan klarlägga exakta prestanda och beteenden hos tekniska system. • Tekniskt objektivt. Svagheter med TECHINT: • Förutsätter tillgång till den materiel som ska undersökas. • Kan ge svar på hur materielen kan användas, inte hur den faktiskt används. • Tid- och resurskrävande. Underrättelser från öppna källor, Open Source Intelligence (OSINT) Definition Med OSINT avses underrättelser från bearbetad information inhämtad från öppna källor, både sådana som är allmänt tillgängliga (till exempel Internet, radio, tv, press) och sådana som har begränsad spridning (till exempel kommersiella databaser). Centralt för OSINT är en kontinuerlig värdering av tillgängliga öppna informationskällor. Källvärderingen syftar till att få insikt om alla de aspekter som i någon mening kan påverka den information som källan kan tillhandahålla. Inhämtningen består av urskiljning och urval av re‐ levant information ur den tillgängliga informationsmängden. Styrkor med OSINT: • Relativt snabbt och billigt. • Lätthanterlig information då ingen sekretess behöver påföras – dock är underrättelserna från OSINT normalt skyddsvärda. • Global täckning. Svagheter med OSINT: • Starkt beroende av elektroniska media. • Stora informationsmängder. • Den information som erhålls kan ofta vara vinklad, direkt felaktig eller manipulerad för att passa olika syften. • Den höga tillgängligheten till öppen information medför risk att OSINT bedrivs utan relevant utbildning och kvalitetssäkrade instru‐ ment eller metoder.

46

4 Inhämtning

4.4.2

Övriga underrättelsediscipliner

Ett annat perspektiv att dela in underrättelser efter är specifika ämne‐ sområden. Dessa är inte kopplade till inhämtningstekniker på samma sätt som inhämtningsdisciplinerna, utan fokuserar på det tematiska in‐ nehållet eller ämnet för respektive specialområde. Underrättelser från ämnesområdena kan dock baseras på information inhämtad genom en eller flera inhämtningsdiscipliner. Exempel: • • • •

Ekonomiska underrättelser (ECOINT), economical intelligence Medicinunderrättelser (MEDINT), medical intelligence Politiska underrättelser (POLINT), political intelligence Sociologiska underrättelser (SOCINT), social intelligence

4.5

Övriga inhämtningsmetoder

Eftersom den tillgängliga förberedelsetiden vid nya internationella in‐ satser generellt är kort, och den av militären kända kunskapen om det nya insatsområdet ofta är låg, måste kunskap kunna inhämtas genom kontakter med organisationer eller enskilda individer olika de mer tra‐ ditionella militära underrättelsekällorna. Exempel på sådana alternativa källor är sakområdesexperter (Subject Matter Experts (SME) eller företrädare för Centers of Excellence (COE)) vid universitet, institut eller högskolor. Andra exempel kan utgöras av icke-statliga organisationer (NGO), kommersiella aktörer eller Com‐ munities of Practice (COP), som bland annat kan återfinnas i sociala media eller diskussionsgrupper på Internet.

47

5

Bearbetning och analys

Detta kapitel behandlar 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8

Allmänt ............................................................................................................... Grunder ............................................................................................................. Indelning ........................................................................................................... Registrering och informationshantering ....................................... Värdering ......................................................................................................... Sammanställning ........................................................................................ Analys och tolkning ................................................................................... Felkällor i bearbetningen ......................................................................

50 51 53 54 56 58 59 65

Bild 5:1 Bearbetningsprocessen

49

5 Bearbetning och analys

5.1

Allmänt

Bearbetning är benämningen på den process där inhämtade data och information sammanställs, värderas, analyseras och tolkas för att erhål‐ la underrättelser som kan svara på ställda underrättelsebehov. Bearbe‐ tningsprocessen är därför av väsentlig betydelse i all underrättelseverk‐ samhet. Bearbetning syftar till att med stöd av tillgänglig information kontinu‐ erligt kunna ge underlag för chefs beslut främst genom att: • bedöma aktörers avsikter och handlingsmöjligheter • upprätthålla och delge en gemensam lägesuppfattning främst avse‐ ende icke egna fenomen. Detta förutsätter ett kontinuerligt arbete syftande till att: • identifiera aktörers tyngdpunkt, avgörande punkter och kritiska sår‐ barheter • klarlägga aktörers läge, stridsvärde och verksamhet • klarlägga och bedöma aktörers förmåga, funktioner och system. Det finns två typer av bearbetning: strukturerande och genererande. Strukturerande bearbetning omfattar hantering, registrering och sam‐ manställning av data och informationselement. Den syftar till att ur‐ skilja och sortera relevant information samt göra den sökbar. Den struk‐ turerande bearbetningen får dock inte bli ett självändamål eller bedrivas så att delgivning av underrättelser fördröjs. Genererande bearbetning omfattar värdering, analys och syntes av till‐ gängliga data och informationselement. Den syftar till att göra dessa användbara genom att sätta in dem i ett sammanhang och därigenom upptäcka, värdera, förklara, förstå eller förutsäga ett fenomen eller en situation. Bearbetning genomförs i regel på flera nivåer och kan omfatta allt från konvertering av rådata till kvalificerade bedömningar grundade på fle‐ ra olika typer av källor. Bearbetning skall regelmässigt påbörjas genom sökning i egna databaser samt i högre chefs underlag och bedömningar. Inhämtad information är ofta ofullständig, missvisande eller motsägel‐ sefull. Endast undantagsvis klargör tillgänglig information omedelbart ett förhållande eller en händelseutveckling. Vid bearbetning är därför förmåga att kunna uppfatta sammanhang, att föra konsekventa resone‐ mang liksom förmåga till urval, perspektivrikedom och att aktivt kunna växla mellan olika perspektiv avgörande. En väsentlig del av bearbet‐ ning utgörs av ett systematiskt frågande och nyfiket förhållningssätt 50


samt av att kontinuerligt fundera över och göra egna tankemönster och känslomässiga, analytiska och psykologiska fördomar medvetna. Underrättelsebefäl är en betydelsefull målgrupp för en aktörs vilseled‐ ningsåtgärder. Det är därför av stor betydelse att information och källor fortlöpande värderas och att våra tolkningar och slutsatser av dessa kontinuerligt granskas kritiskt under bearbetningsprocessen för att för‐ söka upptäcka om vi är utsatta för vilseledning eller desinformation.

5.2

Grunder

Bearbetning inleds med en strukturerad process där enskilda data vär‐ deras, sammanställs, struktureras och jämförs med redan befintlig kun‐ skap. Därefter tolkas informationen och ges en innebörd. Slutligen sätts informationen in i sitt sammanhang varvid underrättelser i form av slutsatser och bedömningar erhålls, vilka sedan kan utgöra beslutsun‐ derlag. Det finns därmed en kvalitativ skillnad mellan tillgänglig infor‐ mation i dess obearbetade form och den färdiga underrättelseproduk‐ ten. Bearbetning skall dock inte vara mer omfattande än vad underrät‐ telsebehoven kräver och tillgänglig tid och tilldelade resurser medger. Detta innebär att bearbetning kontinuerligt måste följas upp så att det finns en rimlig balans mellan vad som är önskvärt och vad som är möj‐ ligt att bearbeta. Underrättelsebehoven utgör grunden för hur bearbetningen skall plan‐ läggas och bedrivas. Formulering och nedbrytning av underrättelsebe‐ hov till frågeställningar bör ske i samråd mellan inhämtnings- och be‐ arbetningsledare. Bearbetning regleras i bearbetningsorder och inriktas i första hand mot de av chef fastställda prioriterade underrättelsebeho‐ ven. Hur inhämtade upplysningar skall bearbetas avgörs mot bakgrund av tillgängliga resurser för bearbetning och hur underrättelsebehoven har formulerats och brutits ned till frågeställningar. Bearbetning kan medföra revidering av befintliga eller formulering av kompletterande underrättelsebehov. Bearbetning skall samordnas mellan underrättelsesektioner i samver‐ kande, underställda och underlydande förband. Bearbetning kan därför beordras utöver det som hänger samman med egen uppgift.

51


Bild 5:2 Underrättelsebearbetning

Vid delgivning av underrättelser skall så långt möjligt val av bearbe‐ tningsmetod och källor redovisas. Härvid kan dock krav på sekretess och källskydd medföra begränsningar avseende spårbarhet i underlaget för vissa avnämare. Vid delgivning av preliminärt eller endast delvis bearbetad information skall detta framgå. Sådan delgivning skall kom‐ pletteras i efterhand. Endast i undantagsfall skall obearbetad information delges som svar på ställda underrättelsebehov.

52


5.3

Indelning

Bearbetning och analys indelas i: • grundbearbetning • verksamhetsbearbetning • särskild bearbetning.

5.3.1

Grundbearbetning

Grundbearbetning syftar till att klarlägga och beskriva relativt stabila grundvärden hos en aktör eller i ett operationsområde. Grundbearbet‐ ning kan avse objekt (till exempel förband, materiel, person, anläggning, eller organisation) eller tematiska förhållanden (till exempel organisa‐ toriska, doktrinära, materiella, kulturella, sociala, ekonomiska, geogra‐ fiska, meteorologiska, hydrologiska, oceanografiska, eller medicinska). Resultatet av grundbearbetning utgör grundunderrättelser (se 2.7.1). I uppgiften ingår ansvar för kontinuerlig uppdatering av den gemen‐ samma databasen.

5.3.2

Verksamhetsbearbetning

Verksamhetsbearbetning innebär bearbetning och analys som stöd till pågående operation eller uppföljning av genomförd verksamhet. Verk‐ samhetsbearbetning omfattar dels verksamhetsuppföljning i syfte att klarlägga en aktörs aktuella dispositioner, kapacitet och förmågor, dels bedömanden av aktörens handlingsmöjligheter på kort och lång sikt samt hur insatsmiljön kan komma att inverka på dessa. Verksamhetsbearbetning syftar till att upprätthålla en gemensam lä‐ gesbild och att besvara ställda underrättelsebehov. I uppgiften ingår i regel ansvar för att uppdatera grundbearbetningens underlag.

5.3.3

Särskild bearbetning

Särskild bearbetning är en uppgift som innebär att bearbetningen in‐ riktas mot en specifik frågeställning eller perspektiv. Särskild bearbet‐ ning kan till exempel avse objekt, verksamhet, område eller aktör och syfta exempelvis till att skapa underlag för taktikanpassning. I uppgif‐ ten kan ansvar för att uppdatera grundbearbetningens underlag ingå.

53


5.4

Registrering och informationshantering

Ett överskådligt och enkelt system för registrering, lagring och sam‐ manställning är en viktig förutsättning för en väl fungerande bearbe‐ tnings- och analysprocess. Registrering syftar till att ordna och skapa överblick över inhämtad information och underlätta fortsatt bearbet‐ ning och delgivning. Registrering omfattar metoder och rutiner för att ta emot, registrera, lagra och sammanställa inkomna rapporter och in‐ hämtad information och data. Vid tidsbrist kan det bli nödvändigt att tillfälligt begränsa registrering‐ en. Den skall dock alltid minst omfatta: • registreringstidpunkt • avsändare • ärendemening. All information måste sparas på ett sådant sätt att den är tillgänglig för dem som är i behov av den. Det innebär bland annat att information skall lagras på ett likartat sätt, sorteras och kategoriseras efter ett ge‐ mensamt standardiserat format och förses med metadata för att under‐ lätta fortsatt bearbetning. Riktlinjer avseende metadata och anvisningar för lagring styrs av förbandets regler för informationshantering. De un‐ derrättelsespecifika kraven på och reglerna för informationshantering regleras i funktionsplan underrättelsetjänst (se 3.2). Information skall lagras i den form den inkommer i, det vill säga som rapporter eller andra dokument. Dessa kan i sin tur ha relationer till ett eller flera objekt (till exempel personer som omskrivs i en rapport), vilka också måste kunna beskrivas och lagras för att kunna sätta in objekten i ett sammanhang. Delar av innehållet i rapporten kan därmed användas för att uppdatera befintliga eller skapa nya objekt och relationer. I hela denna process är det viktigt att spårbarheten mellan dokument, objekt och relationer bibehålls. Alla objekt tillhör någon av följande huvudkategorier: Materiel - omfattar alla typer av materiel och kan delas in i undergrupper avseende typ. Organisation - omfattar såväl civila som militära organisationer. Plats - beskriver en plats (geografisk belägenhet, område, anläggning, konstbyggnad). Person - beskriver en person med exempelvis namn, alias, utbildning och karaktärsdrag.

54


Händelse - beskriver en händelse (en aktivitet vid en tidpunkt med rela‐ tion till en plats). Följande typer av information måste dessutom kunna hanteras tillsam‐ mans med objekten för att beskriva relationen mellan två eller flera ob‐ jekt för att sätta in dem i sitt sammanhang: Dokument – Innehåller information i ostrukturerad form (som exempel‐ vis text eller bilder) med metadata (till exempel tidpunkt för iakttagel‐ sen, aktuell källa eller sensor, registreringstidpunkt samt avsändande förband). Nätverks- och kommunikationslänkar - beskriver en fysisk eller virtuell förbindelse mellan två noder i ett nätverk, som till exempel vägar eller elnät. Mål- och verkansdata – kompletterar objekt med data relevant för att pla‐ nera och följa upp påverkan av dem. Information kategoriserad för bearbetning kan beskrivas enligt följande modell:

Bild 5:3 Informationsmodell för underrättelsebearbetning

55


5.5

Värdering

Värdering är en subjektiv bedömning och grundas på erfarenhet, kända sakförhållanden och kännedom om en källa. Värdering syftar till att be‐ döma angelägenhetsgrad hos och sakriktighet i information samt att klarlägga dess innebörd mot bakgrund av redan kända förhållanden och gällande operationsplan. Värdering dokumenteras som en kombi‐ nation av en källas tillförlitlighet och sakriktighet i den erhållna infor‐ mationen. Tillförlitlighet och sakriktighet bedöms oberoende av var‐ andra. Värdering omfattar: • • • •

inledande granskning bedömning av källans tillförlitlighet bedömning av informationens sakriktighet andra faktorer (till exempel sekretess).

5.5.1

Inledande granskning

Inledande granskning sker mot bakgrund av uppgiften och fastställda underrättelsebehov. Granskningen sker i syfte att avgöra: • om informationen är av beslutskritisk natur och därför måste delges omedelbart • om informationen är sådan att fortsatt bearbetning skall ske omedel‐ bart, till exempel besvarar ställda underrättelsebehov, eller om vidare bearbetning kan anstå tills vidare • om informationen är av intresse för andra. Syftet är att säkerställa att beslutskritisk information delges chef vid rätt tid, i rätt format och med rätt kvalitet (bearbetningsgrad) och att upp‐ gifter som för tillfället bedöms sakna betydelse eller vara mindre vär‐ defulla i förhållande till pågående bearbetningsuppgifter sorteras ut för registrering och eventuell senare bearbetning.

56


5.5.2

Tillförlitlighet

Både sensorobservationer och mänskliga iakttagelser har begränsning‐ ar i funktionssätt och påverkas på olika sätt av faktorer i omgivningen. Begränsningarna är dessutom varierande mellan olika tidpunkter och omständigheter. Tillförlitlighet bedöms mot bakgrund av en källas: • Tillgänglighet – med vilket avses en sensors eller källas möjligheter och förutsättningar att faktiskt ha tillgång till den aktuella informa‐ tionen. Härvid bedöms geografisk eller annan fysisk belägenhet och tekniska prestanda. • Motivation - med vilket avses en bedömning av en källas avsikter, intentioner och motiv. Härvid beaktas särskilt möjligheter till vilse‐ ledning och desinformation. • Förutsättningar - med vilket avses sensorers och källors möjlighet att inhämta information. Härvid beaktas begränsningar avseende både teknisk funktion och miljöfaktorer såsom vädrets och terrängens in‐ verkan. • Kapacitet - med vilket avses förmågan att inhämta och bearbeta in‐ formation. Härvid beaktas utbildning, kunskaper, färdighet och er‐ farenhet samt tekniska prestanda. För förband beaktas särskilt strids‐ värdet. Tillförlitligheten anges enligt följande (se bilaga 1, värderingsbegrepp): A = Fullt tillförlitlig (Completely reliable) B = Vanligen tillförlitlig (Usually reliable) C = Ganska tillförlitlig (Fairly reliable) D = Vanligen inte tillförlitlig (Not usually reliable) E = Inte tillförlitlig (Unreliable) F = Tillförlitligheten kan inte bedömas (Reliability cannot be judged) Aktuella källors tillförlitlighet förtecknas. Förteckningen revideras for‐ tlöpande.

57


5.5.3

Sakriktighet

Bedömning av sakriktighet avser en skattning av sannolikheten för att en upplysning är sann och görs främst genom jämförelse med tidigare kända förhållanden och gentemot sitt sammanhang. Härvid kontrolle‐ ras särskilt om informationen stämmer med sådan vars sakriktighet lå‐ ter sig kontrolleras. Vidare görs en rimlighetsbedömning beträffande tids- och rumsförhållanden, tekniska och andra faktorer såsom resurser och kapacitet samt om informationen bekräftas eller motsägs av infor‐ mation från andra källor. Den information som tycks bekräfta redan tillgängligt underlag skall kontrolleras till sitt ursprung, så att den inte härstammar från samma källa och tillfälle. Risken för att vilseledning och desinformation kan föreligga skall dock alltid beaktas. För att en uppgift skall anses vara bekräftad krävs att minst två av varandra helt oberoende och kompletterande källor lämnat överrensstämmande upp‐ gifter. Sakriktighet anges enligt följande (se bilaga 1, värderingsbegrepp 1): 1 2 3 4 5 6

Bekräftad (Confirmed by other sources) Sannolikt riktig (Probably true) Möjligen riktig (Possibly true) Tvivelaktig (Doubtful) Osannolik (Improbable) Sakriktigheten kan ej bedömas (Truth cannot be judged)

5.6

Sammanställning

Sammanställning innebär att tillgänglig information förs samman i syfte att identifiera redundant information eller brister i underlaget samt att förtydliga relationer och sammanhang. Värdet av bearbetningen beror i hög grad på möjligheterna att sammanställa upplysningar med var‐ andra och med kända förhållanden. Sammanställning syftar till att strukturera information på ett lättillgängligt sätt och härvid tydliggöra innebörd och eventuella mönster. Fortlöpande sammanställning ger ef‐ terhand vidgad kännedom om läget eller andra faktorer och används för att klarlägga om information förändrar, bekräftar eller motsäger ti‐ digare uppfattningar. Sammanställning kan ske grafiskt eller med text. Metod för sammanställning grundas på förbandets underrättelseområ‐ de, intresseområde och aktuella underrättelsebehov.

58


Metoder för sammanställning utgörs till exempel av: • • • •

styrkejämförelser länkdiagram tidslinjaler kartor, stomskisser eller andra visualiseringar.

5.7

Analys och tolkning

Analys innebär att dela upp en helhet i dess olika beståndsdelar genom att välja ut, sortera och strukturera relevant information för vidare de‐ taljgranskning. Syftet är att kunna förklara eller tolka helhetens inne‐ börd genom en metodisk och detaljerad granskning av de ingående de‐ larna och hur dessa interagerar. En analys skall dock inte vara mer om‐ fattande än vad underrättelsebehoven kräver. Information eller observationer är i regel endast yttre kännetecken eller symptom på bakomliggande orsaker och sammanhang. Tolkning syftar till att klarlägga dessa orsaker och sammanhang samt till att dra slut‐ satser om dessas omedelbara eller långsiktiga betydelse. Tolkning är en mental process som grundas på kända förhållanden samt på bearbeta‐ rens kunskaper, färdigheter, erfarenheter, attityder och andra indivi‐ duella egenskaper. Dessa bygger i sin tur på våra egna tidigare erfaren‐ heter och den kultur vi lever i. Samtidigt skall tolkningen vara ett re‐ sultat av en sammanhängande argumentation och inte baserad på öns‐ ketänkande och förutfattade meningar. Under denna fas av bearbetning är det därför viktigt att kontinuerligt sammanfatta och dokumentera resultatet så att varje slutsats kan stödjas på fakta och för att vid behov kunna revidera analysen. Vid tolkning av information skall följande faktorer övervägas: • Identifiering: vad eller vem är det? Vad är innebörden och konse‐ kvensen av detta? • Aktivitet: vad gör den/det? Varför? Finns det förändringar i aktivi‐ teten? Är aktiviteten en del i ett verksamhetsmönster? Vilka konse‐ kvenser medför aktiviteten? • Innebörd: vilken betydelse har svaret på föregående frågor? Vilka konsekvenser medför detta? Vilken är den omedelbara respektive långsiktiga betydelsen? Varför? Svarar det mot någon identifierad indikator? Är det frågan om vilseledning? • Slutsats: Vilken är den sammantagna betydelsen av svaren på före‐ gående frågor? Hur inverkar detta på vår verksamhet?

59


I regel uppstår förståelse tidigt i analysprocessen medan däremot för‐ troendet för eller tilliten till resultatet av bearbetningen kräver fler stöd‐ jande bevis. Detta kan medföra ett upplevt behov av att inhämta ytter‐ ligare, bekräftande information för att kunna fatta beslut eller för att ett problem skall kunna lösas istället för att förlita sig på den redan till‐ gängliga informationen. Ofta förbättrar inte ytterligare bekräftande in‐ formation värdet av ett bedömande (dess konfidensgrad, se kap 6.4) utan stärker endast bearbetarens trygghet för resultatet. De olika delarna kan genom syntes kombineras och sammanföras till en ny helhet. Den sammantagna slutsatsen är således inte en del av analy‐ sen utan snarare en syntes av de delar som analys och tolkning har ge‐ nererat. En bedömning utgörs därmed av välgrundade argument som stöds av fakta men där inte nödvändigtvis alla de ursprungliga delarna ingår. Slutsatser av en analys görs sakligt och så kortfattat som möjligt. Fakta och antaganden skall härvid hållas klart isär. De brister som iden‐ tifieras i underlaget och de antaganden som bedömningen grundas på skall förtecknas.

5.7.1

Analysens grundformer

Analysens grundformer utgör de byggstenar med vilka grundbearbet‐ ning, verksamhetsbearbetning och särskild bearbetning genomförs. Analys omfattar följande grundformer: • • • •

Fenomenanalys Systemanalys Situationsanalys Prognostisering

Fenomenanalys syftar till att studera ett fenomen genom att identifiera, klassificera och beskriva det och detaljgranska dess beståndsdelar för att öka kunskapen och förståelsen. Härvid kombineras information som hänför sig till samma objekt, aktivitet eller händelse ur flera olika as‐ pekter. Informationen detaljgranskas genom att jämföras med redan känd information (komparativ aspekt). Därefter klarläggs dess relevans och egenskaper (kvalitativ aspekt), proportioner (kvantitativ aspekt) och dess funktioner (funktionell aspekt). En fenomenanalys är i huvud‐ sak beskrivande. En fenomenanalys omfattar frågor av karaktären: vad består fenomenet av? Hur kan det delas upp? Vad kännetecknar dess olika delar? Vilken funktion har de? Systemanalysen beskriver aktörer och relevanta miljöer som system. Syftet är att öka förståelsen för en organisations eller verksamhets för‐ måga, beroendeförhållanden och kapacitet. En systemanalys kan klar‐ lägga systemsvagheter (kritiska sårbarheter) vilka kan ge underlag för 60


val av mål och verkansmedel, samt utgöra ett stöd för att bedöma vilka effekter operationen bör eftersträva eller undvika. En systemanalys av exempelvis ett insatsområde bör därför inte enbart omfatta militära ka‐ paciteter och förmågor utan exempelvis även politiska, ekonomiska, sociala, infrastrukturella, kulturella och religiösa förhållanden. Analy‐ sen kan även utgöra underlag för bedömning av egna risker och kritiska sårbarheter. Systemens beroendeförhållanden förändras ständigt varför det är nödvändigt att kontinuerligt uppdatera analysen för att upprätt‐ hålla en aktuell bild. En systemanalys är i huvudsak beskrivande och omfattar struktur, flöden och påverkansfaktorer samt redovisar styrkor och svagheter i systemet. En situationsanalys grundas på sammanställda underrättelser och en bedömning av kommande händelseutveckling samt insatsmiljöns in‐ verkan på operationerna. Syftet är att genom en sammanvägd helhets‐ bild förbättra förståelse av en situation eller verksamhet och därigenom bidra till vårt informationsöverläge. Analysen konstruerar en aktuell och sammanhängande beskrivning av de för operationsplanen relevan‐ ta förhållanden. Denna beskrivning utgör organisationens konceptuella modell av aktörerna och insatsmiljön, till exempel en gemensam läges‐ bild av pågående och bedömd kommande verksamhet. Modellen syftar till att återge verkligheten på ett sådant sätt att det går att fatta beslut om hur den egna verksamheten skall bedrivas för att få önskad effekt. En situationsanalys bör kunna besvara frågorna: vem, vad, när, var, varför och hur. En prognostisering uttrycks till exempel i bedömningar av kommande händelseutveckling eller trender på kort och lång sikt. Den syftar till att samlat bedöma de organisationer, drivkrafter, förmågor och så vidare som inverkar på och formar en kommande händelse eller förlopp, samt vilka konsekvenser och möjligheter detta medför. Avgörande är att klarlägga vilka krafter som är under förändring och på vilket sätt och hur snabbt de utvecklas. Viktiga grunder är aktörernas intentioner, san‐ nolika agerande, tillgängliga resurser samt under vilka villkor en viss handlingsmöjlighet kan inträffa. Det är härvid avgörande att betrakta aktören så som denne uppfattar sig själv, sin situation och sina möjlig‐ heter, liksom hur vi uppfattas av aktören. Det är aktörens självbild, inte vår uppfattning om aktören, som ligger till grund för dennes agerande.

61


5.7.2

Analytiska metoder

I huvudsak finns det två analytiska metoder: att utgå från data (datad‐ riven analys) eller att utgå från en konceptuell modell (teoridriven ana‐ lys). Båda metoderna är analytiska i betydelsen att de utgår från ett strukturerat resonemang och slutledning och är beroende av empirisk information. Valet av metod beror av hur underrättelsebehovet är for‐ mulerat. Den valda metoden genererar krav på vilken typ av inhämt‐ ning som behöver genomföras för att underrättelsebehovet skall kunna besvaras. En analys som utgår från data grundas på ett antagande om att be‐ ståndsdelarna i det som skall analyseras kan formaliseras och tydligt beskrivas, till exempel genom statistik. Analysen grundas ofta på ett antal urvalsfaktorer för att beskriva samband eller olika faktorers väx‐ elverkan, till exempel en bedömning av stridsberedskapen hos ett för‐ band. En datadriven analys kan medföra en förskjutning av fokus mot inhämtning av data snarare än analys eftersom giltigheten av analysen beror av en så rättvisande och komplett uppsättning data som möjligt. En analys som utgår från en konceptuell modell grundas på en upp‐ sättning antaganden om sammanhang och innebörd mellan olika feno‐ men. Utgångspunkten är en hypotes varigenom tillgänglig information kan tolkas på ett meningsfullt sätt och som därefter kan styra vad man letar efter för observationer för att kunna bekräfta eller motsäga hypo‐ tesen, till exempel vid framtagning av motståndarens handlingsalter‐ nativ. Den konceptuella modellen utgör på så sätt ett ramverk för vår förståelse av ett problem eller en situation. Fokus ligger på underlig‐ gande faktorer som gör observerade förhållanden begripliga även om dessa inte kan observeras eller mätas direkt. Teorin kan sedan justeras eller kompletteras efterhand. Denna metod är främst användbar när underlaget är otydligt, när det finns stora luckor i informationen eller när det finns endast ett fåtal mångtydiga observationer. Det finns i huvudsak två grundläggande typer av slutledningar i ana‐ lysarbetet: induktiva och deduktiva. Induktion En induktiv slutledning utgår från flera enskilda fall och skapar ett samband mellan dessa. Slutledningen bygger på att ett antal fakta eller händelser uppfattas vara lika i något avseende. Detta görs genom att registrera och analysera det ena enstaka fallet efter det andra för att så småningom klarlägga ett samband. En induktiv slutledning utgörs på så sätt inte av en serie argument utan av det som de enskilda fallen har gemensamt. En induktiv slutsats kan ofta sammanfattas genom ett be‐ grepp som kan beteckna det som de enskilda fallen har gemensamt. För 62


att kunna förklara sambandet mellan observationerna måste dessa i re‐ gel dock sättas in i ett övergripande tolkningsmönster - en hypotes - för att ha ett förklaringsvärde. En induktion omfattar generellt sett följande steg: • Observation av fenomen. • Klassificering och analys av dessa fenomen. • Utifrån gemensamma drag formulera ett samband som kan förklara observationen. En induktiv slutledning ger ingen avgörande bevisning eftersom varje observation grundas på en tolkning, och slutsatserna kan vara falska även om observationerna är sanna beroende på att ett felaktigt tolk‐ ningsmönster använts. Induktiva slutsatser är därför endast mer eller mindre sannolika. Osäkerheten i induktiva slutledningar beror på två faktorer: dels bygger de på empiri vilket kan vara vilseledande, dels är materialet sällan fullständigt. Det tillgängliga urvalet kanske inte ens är representativt. De vanligaste felen i induktiva slutledningar är att en generell slutsats grundats på för få eller irrelevanta fall, eller att obser‐ vationer tolkats eller klassificerats felaktigt. Deduktion En deduktiv slutledning utgår från en övergripande hypotes som för‐ klarar ett enskilt fall. Kännetecknet för en giltig deduktiv slutledning är att om premisserna är sanna så måste även slutsatsen vara sann. De‐ duktiv slutledning grundas på en serie argument som logiskt följer på varandra och leder fram till en slutsats. Genom dessa härledda konse‐ kvenser kan giltigheten av en hypotes prövas genom formulering av prövbara förutsägelser. Förutsägelserna formuleras i regel som obser‐ verbara indikatorer. Tillämpning av doktrinära mallar inom IPB-arbetet är exempel på deduktiva slutledningar. Deduktion omfattar generellt sett följande steg: • Val av konceptuell modell. • Formulering av prövbara konsekvenser. • Härledning av slutsatser.

5.7.3

Hypoteser och hypotesprövning

I underrättelseanalys är hypoteser att betrakta som testningsbara tolk‐ ningsmönster, i vilka enskilda fakta görs begripliga genom att sättas in i sammanhang. De utgörs i regel av en kombination av fakta och anta‐ ganden. För att en hypotes skall vara användbar måste den utformas så detaljerat och konkret att en prövning mot indikatorer kan genomföras. En indikator är härvid att betrakta som en observerbar faktor (händelse, 63


företeelse, beteende eller liknande) som stöder eller motbevisar en hy‐ potes. En indikator kan uttryckas i form av ting/objekt, händelse, för‐ lopp, aktiviteter eller tillstånd. En hypotes utgör därmed en konkret bild som går att arbeta med och ställa frågor kring och som kan ligga till grund för prognoser och förutsägelser om framtiden. Den kan exem‐ pelvis utgöras av en lägesbild eller av framtagna handlingsalternativ. Det viktiga vid hypotesformulering är att identifiera vilka observerbara konsekvenser hypotesen medför, om den är sann, samt att klarlägga vilka antaganden som används. Hypoteser bör vara: • motsägelsefria • prövbara • rimliga. Att hypoteser är prövbara innebär att det måste finnas någon eller några konkreta konsekvenser vars sanning eller falskhet kan konstateras ge‐ nom observation eller genom slutledning. En hypotes betraktas som orimlig om den strider mot allmänt vedertagen kunskap eller teoribild‐ ning. Man bör dock undvika att genast förkasta hypoteser som förefaller orimliga. Hypotesprövning bör inriktas mot att motbevisa hypoteser snarare än att bekräfta dem, eftersom vi har en tendens att leta efter det som styrker våra hypoteser. En viktig fråga vid hypotesformulering är därför vilken typ av information som har tillräckligt värde för att förändra eller ve‐ derlägga hypotesen. Indikatorer som ensamma kan vederlägga en hy‐ potes och som dessutom är särskiljande mellan olika alternativ är sär‐ skilt viktiga att ta fram. Genom dessa kan hypoteserna användas för att inrikta inhämtning. Indikatorer bör därför tas fram i samråd med be‐ rörda inhämtningsorgan. Vid hypotesprövning skall ett direkt förkastande av hypoteser när man får in fakta eller observationer som tycks motbevisa dem undvikas. Or‐ saken är att fakta och observationer kanske inte tolkas på rätt sätt och att en ensam indikator kan vara central även om den inte stöds av flera olika källor. Riktlinjer vid hypotesprövning: • Arbeta iterativt med hypoteser. Justera och komplettera vid behov och gå tillbaka till tidigare faser när det behövs. • Formulera och konkretisera hypoteser så att de går att pröva. • Ha bredd i de alternativa hypoteserna. • Fokusera på skillnaderna mellan alternativen. • Pröva alternativa förklaringar - falsifiering.

64


• Ta hänsyn till och redovisa osäkerheter och antaganden. • Dokumentera resultat och antaganden kontinuerligt.

5.7.4

Kvantitativ eller kvalitativ ansats

Vid bearbetning kan man i grunden ha två olika ansatser till insamlan‐ det av det data som nyttjas för att besvara underrättelsebehovet - kvan‐ titativ ansats eller kvalitativ ansats (kallas ibland kvantitativ metod eller kvalitativ metod). Kvantitativ ansats kan sägas försöka förklara det som analyseras, medan kvalitativ ansats försöker förstå det. Den ansats som väljs i det enskilda fallet påverkar och kan ibland begränsa slutsatserna i analysen. Strävan bör vara att kombinera kvantitativt och kvalitativt data i syfte att maximera insikten om det som analyseras. De data som samlas in med en kvantitativ respektive kvalitativ ansats skiljer sig som följer: Kvantitativ

Kvalitativ

Numeriska

Verbala

Beräkningsbara

Beskrivande

Relativt objektiva Subjektiva

5.8

Felkällor i bearbetningen

Det finns både strukturella och analytiska orsaker till feltolkningar. De strukturella orsakerna beror på beslutsfattares förmåga att använda analysresultat liksom organisationens struktur, attityd och formella ut‐ bildning. Strukturella faktorer påverkar information från flera olika ka‐ tegorier såsom kulturella och organisatoriska. De analytiska felkällorna är främst beroende av två typer av faktorer: • Tillämpning av olämpliga eller felaktiga metodologiska regler och riktlinjer. • Kognitiva faktorer, såsom felkällor i urval och bearbetning. De metodologiska faktorerna utgörs av de regler, metoder och före‐ ställningar som den enskilde bearbetaren har kommit i kontakt med och utbildats inom. Dessa ger vägledning om hur ett problem bör lösas och medför konsekvenser för de urvalskriterier, perspektiv och tolknings‐ möjligheter som tillämpas. Detta medför en risk för att använda under‐ lag eller metoder som inte är tillämpliga på uppgiften. Andra förekom‐ mande fel vid bearbetning är att bearbetning sker mot fel underrättel‐ sebehov (följer inte inriktningen av funktionen) eller mot felaktig bear‐ betningsgrad (skilj på rapportsammanfattning, sammanställning och analys). 65


De kognitiva faktorer som främst påverkar bearbetningen är: • Tendensen att se mönster där det inte finns något - tolkning påverkas av en strävan mot meningsfullhet, begriplighet och en känsla av sam‐ manhang för att göra det uppfattade mer förståeligt. • Tendensen att söka efter bekräftande bevis – att söka bekräftande upp‐ gifter även där motstridig information finns tillgänglig. Det finns en tydlig tendens att söka efter och vara uppmärksam på i huvudsak de uppgifter som stärker redan etablerade uppfattningar. Människan har lättare att acceptera inkommande information som stödjer en ti‐ digare uppfattning eller hypoteser och tenderar att förkasta sådant som indikerar motsatsen. Om ett bevis motsäger en redan formulerad åsikt är det vanligt att detta bortses ifrån, och uppgiften kan under‐ medvetet komma att bli bortförklarad och åsatt en för låg tillförlit‐ lighet. En bearbetare som skriftligt redovisat en viss uppfattning är därefter obenägen att ändra uppfattning. • Fördomar genom vår förförståelse – flera olika kategorier fördomar kan påverka tolkning av information. Dessa kan exempelvis vara kultu‐ rella, organisatoriska, personliga eller kognitiva fördomar. Alla in‐ divider tolkar data och information gentemot sin egen erfarenhet, uppfattning och kunskap om ämnesområdet. Det finns en uppenbar risk att tillskriva aktörer våra värderingar och därigenom skapa en spegelbild av den egna uppfattningen, vilken förutsätter eller utgår från att en aktör tänker och uppfattar situationen som vi gör och att denne därmed kommer att handla som vi skulle ha gjort. • Grupptänkande - Grupptänkande (i vissa sammanhang paradigm) medför en stark tendens att påverka varandra genom att ställa likar‐ tade frågor och söka efter samma typ av svar på ett problem. Detta medför att vi har svårt att upptäcka oförväntade gradvisa föränd‐ ringar och gärna avvisar eller bortförklarar det som faller utanför det som gruppen uppfattar som rimligt och begripligt. Ogrundade, tidigt uppkomna omdömen tenderar att behållas för länge och kan vara svåra att ändra. Om ett tankemönster tidigare varit framgångsrikt följer vi gärna samma tankemönster igen även om situationen inte är den samma.

66

6

Delgivning

Detta kapitel behandlar 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Allmänt ............................................................................................................... Att beakta i samband med delgivning ........................................... Produktion av underrättelser ............................................................... Uttryckssätt i bedömningar ................................................................... Rapporter ......................................................................................................... Föredragningar .............................................................................................

68 68 70 71 71 74

Bild 6:1 Delgivningsprocessen. I "Leverans" ingår tillgängliggörande, kunskapsöverföring och presentation.

67

6 Delgivning

6.1

Allmänt

Delgivningsmomentet i underrättelsecykeln syftar till att tillse att in‐ formation och underrättelser når rätt mottagare i rätt tid - och i rätt form. Med delgivning avses att förmedla eller tillgängliggöra underrättelser. Den information som delges skall vara saklig, tydlig och så kortfattad som möjligt. Det delgivna skall anpassas till mottagarens förmåga och förutsättningar att tillgodogöra sig underrättelserna. Vad som är fakta respektive antaganden och bedömningar skall framgå tydligt. Delgivning regleras utifrån delgivningsplan (se 3.3.5), vilken grundas på aktuella underrättelsebehov och stående order. Delgivningsplanen anger mottagare av underrättelser, tidpunkter samt format och metod för delgivning. En underrättelse minskar i värde och kan rentav bli värdelös om den inte når mottagaren i tid. Kraven på snabbhet, fullständighet och sek‐ retess måste vägas mot varandra. I brådskande lägen kan information som endast är bearbetad i ringa grad behöva delges. I dessa fall är det viktigt att mottagaren uppmärksammas på att informationen endast är begränsat bearbetad. Grundprincipen är att så mycket information som möjligt skall tillgäng‐ liggöras utan avkall på till exempel källskydd. Underrättelsetjänsten skall arbeta efter principen ”Skyldighet att tillhandahålla” (Responsi‐ bility to provide) och inte efter ”Behov för tjänsten” (Need to know).

6.2

Att beakta i samband med delgivning

Planering av delgivning skall ske så tidigt som möjligt, helst redan i samband med att underrättelsebehovet tas emot. Bland annat måste man redan här ta hänsyn till vilken förmåga mottagaren har att ta emot och förstå delgiven information med hänsyn till teknisk förmåga (band‐ bredd, sambandssystem och andra tekniska system) och övriga förmå‐ gor (förkunskaper, språk, kulturförståelse och fysiska begränsningar). Även säkerhetsskyddsaspekter måste beaktas i detta sammanhang. All intern delgivning skall innehålla information om underrättelsernas tillförlitlighet och sakriktighet samt uppgift om huruvida det är fråga om obearbetad eller endast preliminärt bearbetad information. Prelimi‐ nära rapporter eller underlag skall kompletteras efter hand. Vid delgiv‐ ning kan bakgrundsinformation som exempelvis historia, relationer el‐ ler liknande behöva bifogas för att mottagaren skall kunna sätta infor‐ mationen i sitt rätta sammanhang.

68

6 Delgivning

Underrättelser om att läget hos aktören är oförändrat eller om att aktö‐ ren inte finns inom ett område är värdefulla och viktiga att delge. Vid delgivning redovisas i så stor utsträckning som möjligt de källor som bidragit till underrättelseprodukten. Kravet på källskydd måste härvid beaktas. Källredovisningen skall anpassas beroende på motta‐ gare, informationssäkerhetsklass, inhämtningsmetod med mera. Dess‐ utom måste omskrivningar eller utelämnande av viss information (i syfte att inte röja källor, egen förmåga eller egna avsikter) övervägas. Internt inom underrättelsetjänsten bidrar källredovisning till spårbar‐ het och minskar risken för cirkelverifiering. Då delgivning sker i en internationell miljö eller insats ställs höga krav på kunskap och färdighet i det gemensamma stabsspråket. Vid muntlig delgivning har mottagaren möjlighet att omgående ställa frågor och på så sätt få delar i redovisningen fördjupade. Vid såväl muntlig som skriftlig delgivning skall strävan vara att genom bilder och skisser visualisera exempelvis händelseförlopp eller bedömningar. Skriftlig delgivning innebär att spårbarhet säkerställs, men medför sam‐ tidigt en viss risk för missuppfattningar. Delgivning av bilder kan sällan ske utan förklarande text eller utan att åtföljas av någon form av skriftlig rapport. Delgivning av underrättelser och information i lednings- och informa‐ tionssystem bör ske genom att dessa registreras manuellt endast vid ett tillfälle. Delgivning kan därefter ske automatiskt med innehåll och periodicitet enligt planerade och uppkomna behov. Sådan registrering skall ske i enlighet med de fastställda informationshanteringsrutinerna (se 3.2). Delgivning genom uppdatering av databaser ställer krav på metod- och systemkunskaper. Bristande sådana kunskaper kan resultera i att infor‐ mation går förlorad, inte går att återsöka, feltolkas eller blir oanvändbar. Då underrättelser kommer att delges via sambandsmedel måste detta beaktas redan i den inledande planeringen. Detta inverkar på under‐ rättelsearkitekturen (se 2.11) inom operationen och ställer krav på sam‐ verkan mellan underrättelsetjänsten och sambandsfunktionen för att snabb, säker och tillförlitlig delgivning skall kunna säkerställas.

69

6 Delgivning

6.3

Produktion av underrättelser

För att underrättelsen skall uppfylla mottagarens behov och krav måste oftast någon form av anpassning genomföras, där underrättelsen om‐ formas till ett relevant produktformat. Generella krav på produkter (in‐ klusive regler för informationshantering) skall framgå av funktionsplan underrättelsetjänst. Specifika krav på produkten skall framgå av bear‐ betningsordern. Struktur skapas genom att underrättelser delges i form av namngivna periodiska produkter som mottagaren lär sig efterfråga. Dessa skall åsättas löpnummer (exempelvis "A2 INTREP 002") i syfte att tydliggöra vilken plats produkten har i en serie, vilket bland annat un‐ derlättar för mottagaren att säkerställa huruvida alla delar i serien mot‐ tagits. Exempel på underrättelseprodukter: • • • • • • •

Rapporter Studieunderlag Analyser Bedömanden Värderingar Orienteringar Uppdateringar av databaser

Dessa produkter kan innehålla: • • • • • • •

Kartor/skisser Löptext Bilder Video/animationer Modeller Datavisualisering Statistiska underlag

För respektive produkt skall minst följande framgå: • Namn, löpnummer och version (avser exempelvis om produkten är slutlig, ett utkast eller en arbetshandling, eller om det av sekretesskäl finns flera versioner av samma produkt, med olika informationssä‐ kerhetsklass). • Vem (organisation, befattning och person) som är produktansvarig, inklusive kontaktinformation. • Produktens informationssäkerhetsklass.

70

6 Delgivning

• Gällande delgivningsregler. • Fastställandetidpunkt och (om möjligt) bedömd giltighetstid. Särskilt produkter som primärt levereras till gemensamma informa‐ tionssystem har höga krav på struktur och spårbarhet till producenten.

6.4

Uttryckssätt i bedömningar

Varje bedömning uttrycker ett ställningstagande. Verbet bedöms ut‐ trycker i sig en osäkerhet (men inte graden av osäkerhet) och skall inte användas enskilt. I regel används flera olika informationselement med sinsemellan skiftande sakriktighet i processen att skapa en underrättel‐ se. I syfte att säkerställa att avsändaren och mottagare har samma upp‐ fattning om kvaliteten på en underrättelse skall bedömningen åsättas en konfidensgrad och en giltighetstid. Säkerheten i bedömningen uttrycks med följande konfidensgrader (se bilaga 1): • • • • •

Bekräftat Sannolikt Troligen Möjligen Tveksamt

Konfidensgraden skall uttrycka upprättarens sammantagna subjektiva värdering av bedömningen. Denna värdering grundas på respektive informationselements bedömda tillförlitlighet, sakriktighet samt bear‐ betningsprocessen (urval och vald metod) och dess förutsättningar (som exempelvis tillgänglig tid, bearbetningsstöd och sakområdeskompe‐ tens). Konfidensgraden kan och skall inte beräknas matematiskt. Följ‐ aktligen skiljer sig konfidensgrad i detta sammanhang från den term och de begrepp som används inom statistik.

6.5

Rapporter

6.5.1

Periodisk underrättelserapport (PUR)/Intelligence Summary (INTSUM)

Periodisk underrättelserapport sänds in med bestämt intervall enligt delgivningsplan. Denna reglerar också vilka organisationsenheter som skall producera INTSUM.

71

6 Delgivning

INTSUM skall redovisa den signifikanta icke egna verksamheten i ak‐ tuellt underrättelseområde under den tidsperiod rapporten avser. De icke egna aktiviteterna beskrivs var för sig med tillhörande bedömning i en kommentar. Då samband mellan olika aktiviteter kan förmodas eller fastställas skall dessa beskrivas. Redovisningen skall avslutas med en sammanvägd bedömning avseende den kommande händelseutveck‐ lingen i underrättelseområdet. Periodisk underrättelserapport bör dessutom minst omfatta: • Aktörer: - läge och verksamhet - förändringar i organisation, materiel, uppträdande och taktik jäm‐ fört med tidigare kända eller bedömda förhållanden - handlingsmöjligheter. • Förändringar i påverkansfaktorer, t ex militär geografi, väder mm • Tendenser • Viktiga förändringar i underrättelseläget • Förändrade underrättelsebehov Den periodiska underrättelserapportens första del (verksamhet i aktu‐ ellt område och bedömning av denna) kan även nyttjas som underrät‐ telseorientering till sidoordnade och underlydande förband.

6.5.2

Underrättelserapport (Undrapp)/Intelligence Report (INTREP)

Underrättelserapport skall sändas in på enklaste sätt till högre chef eller särskild angiven mottagare när: • • • •

överordnad chefs underrättelsebehov kan besvaras överordnad chefs underrättelsebedömande bedöms bli påverkat taktik- eller teknikanpassning erfordras ytterligare underrättelseresurser behövs.

Underrättelserapport bör minst omfatta: • referenser till rapporter eller händelser • beskrivning av händelsen/fenomenet • bedömning/analys av den inverkan som det rapporten beskriver kan ha på aktuell eller planerad verksamhet.

72

6 Delgivning

6.5.3

Särskild underrättelserapport (SUR)/Supplementary Intelligence Report (SUPINTREP)

Särskild underrättelserapport sänds endast in på anmodan. Den skall innehålla uttömmande, detaljerade beskrivningar och analyser avseen‐ de just det eller de specificerade sakområden eller fenomen som bestäl‐ laren efterfrågar.

6.5.4

Övriga anvisningar

För en utförligare beskrivning av rapportering inom underrättelsetjäns‐ ten inklusive hur denna regleras nationellt, se: • • • •

FM RappB FM BerO OpOrder FM INRI US

Inom NATO regleras underrättelsetjänstens rapportering i bland annat: • • • • •

AJP-2.0 AJP-2.1 APP-11 STANAG 2511 ADatP-3 och AIntP-3

73

6 Delgivning

6.6

Föredragningar

Vid föredragning skall följande beaktas: • • • •

Vem/vilka är mottagare/åhörare? Vad är syftet med föredragningen? Vilken tid står till förfogande? Informationssäkerhet.

Generellt bör följande punkter beröras vid föredragning: • Läget i stort. • Läget i detalj per arena samt tendenser hos aktörer. • Bedömning av aktörers handlingsmöjligheter på kort och lång sikt. Säkerställ att: • • • • •

74

Föredragningen är enkel, tydlig och strukturerad. Bilder, kartor eller annan visuell presentationsteknik nyttjas. Dokumenterat underlag är förberett för överlämning. Plan för förkortning av föredragningen finns. Det tydligt framgår vad som är fakta respektive bedömningar (se 6.4).

7

Underrättelsetjänsten och ledningsprocessen

Detta kapitel behandlar 7.1 7.2 7.3 7.4

7.1

Allmänt ............................................................................................................... Insatsplanering ............................................................................................. Underrättelsetjänsten i den operativa planeringen ............... Underrättelsetjänstens roll i genomförande av operationer ........................................................................................................................

75 76 77 80

Allmänt

Enligt Doktrin för gemensamma operationer är ledning: "... i vid bemärkelse en process som har till uppgift att samordna personella och materiella resurser. Det övergripande syftet är att samordna egen verksamhet samt att skapa för‐ utsättningar för att ta initiativet och att hålla ett högre tempo än motstånda‐ ren.” En väl utvecklad och integrerad underrättelsetjänst är av avgö‐ rande betydelse för att kunna åstadkomma detta. Nedan följer en generell och övergripande beskrivning av principer för ledning på operativ och taktisk nivå samt underrättelsetjänstens roll i dessa sammanhang. På förbandsnivå förekommer andra metoder för planering, genomförande och uppföljning. Samspelet mellan underrät‐ telsetjänsten och ledningsprocessen fungerar på denna nivå på ett prin‐ cipiellt likartat sätt.

75

7 Underrättelsetjänsten och ledningsprocessen

7.2

Insatsplanering

När en stab inleder sitt planeringsarbete inför en operation eller när en operation går över från en fas till en annan behöver underrättelsetjäns‐ ten ha genomfört visst arbete. Vid de tillfällen då staben ställs inför en ny insatsmiljö inleds detta med att inventera, sammanställa och analy‐ sera data om insatsmiljön, relevanta aktörer och deras handlingsmöj‐ ligheter. Informationen sammanställs löpande inom ramen för under‐ rättelseberedning av insatsmiljön (Intelligence Preparation of the Battles‐ pace (IPB), se 7.3.1) till produkter, baserat på vilka man gör ett under‐ rättelsebedömande (Intelligence Estimate). Underrättelsebedömandet är en fastställd och dokumenterad bedömning av kommande utveckling avseende specifika situationer eller enskilda aktörer. I bedömningen kan flera olika alternativa förlopp och sannolikheten att dessa inträffar beskrivas. Detta ligger sedan till grund för stabens fortsatta planerings‐ arbete. För att planeringsprocessen inte skall tappa tempo måste underrättel‐ setjänsten ha försteg och i princip ha slutfört det första steget av IPB innan planeringen av en operation sätts igång. IPB såväl som operativ planering genomförs oftast parallellt mellan olika organisatoriska ni‐ våer. Detta möjliggör underrättelsetjänstens försteg genom deltagande och insyn i överordnad nivås planering. Underrättelsetjänsten på ope‐ rativ nivå måste följaktligen vara delaktig i planeringsarbetet på strate‐ gisk nivå. På operativ nivå utgör underrättelseföreträdarna från respektive arena expertis inom mark-, sjö- och luftarenan i framtagandet av underrättel‐ sebedömandet. Den parallella planeringsmetoden medför att en ge‐ mensam syn på aktörer, inklusive deras förmåga och avsikter, och på hur hela den operativa miljön påverkar operationens genomförande skapas. Oavsett hur väl förberedd underrättelsetjänsten är uppkommer ofta be‐ hov av att inhämta kompletterande information som underlag för pla‐ neringsprocessen. Detta sker i regel i form av begäran om information, informationsbegäran (Request for information (RFI)), till över- och eller sidoordnad nivå. Inom ramen för planeringsarbetet kommer behov av information att identifieras. De för insatsen avgörande informationsbehoven fastställs av chef och benämns chefens avgörande informationsbehov, (Commander’s Critical Information Requirements (CCIR), se 3.3.1). De delar av dessa informationsbehov som rör icke egna fenomen kallas prioriterade under‐

76


rättelsebehov (Priority Intelligence Requirements (PIR)), och hanteras av underrättelsetjänsten inom ramen för underrättelseledning (se 3.3.2). En annan metod att skapa försteg för staben inför en potentiell operation är att inleda förberedande planering utifrån bedömningar om möjliga operationer/operationsområden (Advance Planning). Metoden bygger på att man så långt som möjligt har inhämtat och bearbetat underlag, utarbetat underrättelsebedömande och eller förberett inhämtning inför en potentiell operation. Under planeringssteget utveckling av handlingsalternativ och koncept (Concept development) genomförs spel där egna och övriga aktörers handlingsmöjligheter ställs mot varandra. I samband med detta görs, om så krävs, en översyn och komplettering av delar av underrättelse‐ bedömandet. Då inkommande information löpande kan komma att påverka planen, är det väsentligt att som en del av planeringsarbetet kontinuerligt ju‐ stera eller omarbeta tidigare framtagna underrättelseprodukter.

7.3

Underrättelsetjänsten i den operativa planeringen

Den operativa planeringen genomförs enligt NATO:s planeringspro‐ cess OPP (Operational Planning Process) och består av följande steg: • Nödvändiga förberedelser (Initiation) • Analys av uppdrag (Orientation) • Utveckling av handlingsalternativ och koncept (Concept Develop‐ ment) • Utveckling av planen (Plan Development) • Genomgång och kontroll av planen (Plan Review) För fördjupning avseende operativ planering, se 3- och 5-funktionens publikationer. IPB stödjer den operativa planeringsprocessen genom att identifiera viktiga fakta och antaganden avseende hela operationsområdet och in‐ blandade aktörer. Bedömningar och produkter från IPB används bland annat som underlag för förbandschefens bedömning av läget och ut‐ vecklingen av hans handlingsalternativ. Samma underlag utgör också grunden för det fortsatta arbetet inom underrättelsetjänsten, bland an‐ nat för att göra skriftliga underrättelsebedömanden (Intelligence Esti‐ mate (IE)).

77


7.3.1

Underrättelseberedning av insatsmiljön (IPB)

IPB är en systematisk och iterativ process i tre steg som ger underlag för den operativa chefens planering och beslut. Resultatet av processen lämnar stöd till det fortsatta bedrivandet av underrättelsetjänst samt utgör underlag för underställda chefer, informationsoperationer, targe‐ ting, Force Protection och underrättelseoperationer. IPB omfattar tre steg: 1

2

3

Värdering av Insatsmiljön (Battlespace Evaluation). I det första steget beskrivs grundvärden, som geografiska, hydrografiska, klimatolo‐ giska, politiska, ekonomiska, demografiska, religiösa, kulturella och infrastrukturella förhållanden, och hur de påverkar våra egna och andra aktörers möjligheter till rörlighet, skydd, sikt med mera. Aktörsanalys (Threat evaluation). Det andra steget fokuserar på ak‐ törerna och deras respektive förmågor. Detta omfattar bland annat en detaljerad beskrivning av resurser och kapaciteter, en bedöm‐ ning av moral och utbildningsnivå och en värdering av doktrinära och reglementariska grunder för agerande liksom kända arbetsme‐ toder och tillvägagångssätt. Steget avslutas med en värdering av respektive aktörs sammantagna förmåga och målsättningar. Syntes av aktörer och insatsmiljö (Threat Integration). Det tredje steget syftar till att bedöma hur aktörernas vilja och möjligheter påverkas av insatsmiljön. Ur detta arbetas aktörernas handlingsmöjligheter (Courses of Action (CoA)) i rådande läge fram. Dessutom beskrivs hur aktörer beror av och påverkar varandra.

IPB ger upphov till en rad olika produkter, i form av såväl geospatiala som textuella sammanställningar. Bland dessa kan särskilt nämnas in‐ dikatorer och inhämtningsområden (NAI). Indikatorer är observerbara fenomen kopplade till EEI, vilket medför att de inte är formulerade som frågor. NAI är punkter eller områden där observerade indikatorer be‐ kräftar eller vederlägger definierade CoA.

78


Nedan visas en översiktlig bild av sambandet mellan de olika proces‐ serna.

Bild 7:1 Kopplingar mellan IPB och militär planering

7.3.2

Underrättelseberedning av insatsmiljön på olika organisatoriska nivåer

Underrättelseberedning av insatsmiljön är en process som genomförs på flera organisatoriska nivåer. I den operativa nivåns gemensamma underrättelseberedning av insatsmiljön beskrivs hur miljöfaktorer och aktörer påverkar varandra och skapar möjligheter och begränsningar för samtliga tillgängliga påverkansinstrument inklusive egna strids‐ krafter. I många konflikter är andra perspektiv än det traditionellt mi‐ litära de viktigaste, till exempel politik, kultur, religion eller ekonomi. De underlydande nivåerna tar utgångspunkt i det operativa underlaget och vidareutvecklar och förfinar detta för respektive arena i en motsva‐ rande process. De faktorer som värderas och bedöms på taktisk respek‐ tive förbandsnivå blir därför inte desamma som på den operativa nivån, utan är mer fokuserade och detaljerade mot den specifika uppgiften. Detta innebär att genomförandet av IPB på lägre nivåer i regel inte är lika komplext som på den operativa nivån (metoden är dock densam‐ ma). I internationella sammanhang är IPB-metoden inte i alla avseenden tyd‐ lig då variationerna mellan olika reglementen, doktriner och nationella tillämpningar är betydande. Detta innebär att genomförandet av IPB måste anpassas till aktuell operation, disponibel tid, och kunskapsnivå, omdöme och erfarenhet hos dem som deltar i arbetet.

79


7.4

Underrättelsetjänstens roll i genomförande av operationer

7.4.1

Allmänt

Under genomförandet av en operation sker en fortlöpande uppföljning av hur väl den gällande operationsplanen (och det underliggande un‐ derrättelsebedömandet) bär emot operationens målsättning. Denna uppföljning syftar till att klarlägga följande: • Om bedömningar avseende tyngdpunkt och avgörande punkter be‐ höver ändras. • Hur operationslinjer följs. • Behov av omfallsplanering och metodförändring. • Hur sekvenser och skedesindelning följs. Det är chefens uppgift att se till att uppföljning genomförs och att staben inte förlorar fokus på operationens mål och det önskade slutläget. Oavsett nivå är det under uppföljning av en operation fråga om att samtidigt hantera tre olika tidsperspektiv - det kortsiktiga, det långsikti‐ ga och tidsintervallet däremellan. De tidsperspektiv som är aktuella på operativ nivå är följande: • Upp till tre dygn. • Tre till tio dygn. • Bortom tio dygn. För att samordna verksamheten mellan och inom de olika tidsperspek‐ tiven på operativ nivå genomförs varje dygn ett antal olika möten, be‐ redningar och liknande verksamheter i staben, där företrädare för olika funktioner möts. Denna dagliga verksamhet genomförs efter ett givet schema, stabsarbetsschema (Staff Battle Rhythm), som fastställs i stående stabsorder. I flertalet av dessa möten och beredningar är underrättelse‐ tjänsten representerad.

80


7.4.2

Stöd till pågående operationer

Liksom under planeringen av en operation spelar underrättelsetjänsten också under genomförande och uppföljning en avgörande roll för att tillhandahålla underlag för beslut. Underrättelsetjänstens verksamhet under genomförande av en operation omfattar principiellt lägesupp‐ följning och funktionsledning. Lägesuppföljningen följer händelseutvecklingen vad avser icke egna aktörer. Den syftar till att kunna konstatera huruvida de bedömningar som gjordes tidigare fortfarande är relevanta. Grunden, gentemot vil‐ ken uppföljning sker, är de bedömningar som gjorts under IPB och i underrättelsebedömandet. Ger lägesuppföljning vid handen att grund‐ värden förändrats eller att gjorda bedömningar inte längre är relevanta kan detta resultera i förändringar av planerad verksamhet och översyn eller omarbetning av aktuell operationsplan. Under genomförandet av en operation är således IPB i likhet med underrättelsebedömandet en kontinuerlig process. Underrättelseledning syftar till att säkerställa ett optimalt nyttjande av de tillgängliga underrättelseresurserna. Detta är av särskild betydelse i samband med pågående operationer. Underrättelseledning under på‐ gående operation innebär följande: • Hantering av underrättelsebehov med avseende på planering och order. • Samordning och ominriktning av inhämtning. • Uppföljning av att underrättelsebehov tillgodoses. • Kontroll av att delgivna underrättelser svarar mot mottagarens be‐ hov. Under genomförandet av en operation uppkommer efter hand nya un‐ derrättelse- eller informationsbehov. Om dessa inte kan besvaras direkt kan de komma att komplettera, revidera eller ersätta tidigare underrät‐ telsebehov.

81


Underrättelsetjänstens stöd till genomförandeledning Underrättelsetjänsten bemannar positioner i ledningscentraler (till ex‐ empel inom Joint Operations Centre (JOC), Tactical Operations Centre (TOC), Maritime Operations Centre (MOC) samt Air Operations Centre (AOC)) på olika stabsnivåer. Dessa ledningscentraler arbetar i tidspers‐ pektivet 0-72 timmar. Underrättelsetjänstens företrädare har till uppgift att: • identifiera uppkomna underrättelsebehov samt avvikelser från den planerade underrättelseverksamheten och anmäla dessa till under‐ rättelseledningsprocessen • kontrollera eller säkerställa att underrättelseverksamheten genom‐ förs enligt plan, och vid uppkomna avvikelser fatta beslut om nytt‐ jande av planerade reserver eller ominriktning av planerad eller på‐ gående verksamhet • stödja respektive ledningscentral med information om icke egna fe‐ nomen • säkerställa att information ur det totala rapportflödet (exempelvis ur händelserapport (EVENTREP) eller lägesrapport (SITREP)) som är relevant för underrättelsetjänsten kommer denna till handa • fortlöpande bevaka huruvida antaganden och bedömningar behöver revideras • utgöra kontaktyta mot underrättelsetjänsten avseende uppkomna behov och arbeten.

82


7.4.3

Underrättelseledningsprocessen

Underrättelseledningsprocessen består av fyra steg: 1

2

3 4

Kontinuerligt uppdatera och utveckla underrättelseplanen, inklu‐ sive fastställda underrättelsebehov och aktuellt underrättelseläge. Detta arbete sker löpande över tiden, med dygnsvisa sammanställ‐ ningar inför varje underrättelseledningsberedning. Distribuera ett utkast till uppgiftslista för inhämtning och bearbetning (Collection and exploitation task list (CXTL) - NATO har dock i sin tillämpning valt att avgränsa CXTL till att omfatta collection and exploitation - inhämtning och uttolkning eller rapportering - och inte inkludera bearbetning) som underlag inför underrättelseled‐ ningsberedningen. Föreslå eventuella anpassningar med anledning av operativa förändringar eller hänsyn, eller med anledning av änd‐ rat underrättelseläge. Genomföra underrättelseledningsberedning. Resultatet, ett slutligt förslag till CXTL, överlämnas till genomförandefunktionen för ko‐ ordinering, resursallokering och fastställande. Distribuera den uppdaterade underrättelseplanen i underrättel‐ seorganisationen. Säkerställa att fastställd CXTL distribueras.

Bild 7:2 Underrättelseledningsprocessen. Observera att bilden inte beskriver resursallokeringsmomentet, vilket är en förutsättning för genomförande av inhämtningsoperationer

83


Underrättelseledningsberedning Underrättelseledningsberedning (inom OPP Daily Assets Reconnais‐ sance Board (DARB)) är benämningen på det samordningsmöte genom vilket underrättelsechefen inriktar och prioriterar den planerade verk‐ samheten. Underrättelseledningsberedningen sammanställer underrät‐ telseledningsprocessen och upprättar underrättelsetjänstens underlag för planerat genomförande. Mötet genomförs på den högsta lednings‐ nivån i insatsområdet och leds normalt av dess underrättelseledare. Mö‐ tesfrekvensen bestäms av tempot i operationen men överstiger inte en gång per dygn. Målet med underrättelseledningsberedningen är att leverera ett tydligt och samverkat underlag för underrättelseresursallokering till genom‐ förandefunktionen. I multinationella insatser sker säkerhetsplanarbetet som regel separat från underrättelsetjänstens arbete. Den normala planeringshorisonten för underrättelseledningsbered‐ ningen är tre till tio dygn (vilket medför att det slutgiltiga utkast till underrättelseplan som fastställs av genomförandefunktionen under D-1 tidigast kommer att effektueras från D+1). Varje underrättelselednings‐ beredning stabsarbetar normalt två olika uppgiftslistor för inhämtning och bearbetning (CXTL) parallellt, ett utkast (D+2) och ett slutgiltigt ut‐ kast (D+1). Dessa vidarebefordras efter genomförd underrättelseled‐ ningsberedning till genomförandefunktionen för koordinering, resur‐ sallokering och fastställande. Vid underrättelseledningsberedningen skall minst följande finnas re‐ presenterade: • Från underrättelsetjänsten: Underrättelseledare, representanter från underrättelsebehovshantering och informationshantering (IH) samt från respektive aktuell underrättelsedisciplin (HUMINT, SIGINT, IMINT med flera). • Representanter från genomförandefunktionen inklusive represen‐ tanter från informationsoperationer respektive verkansprocessen. • Representanter från planering samt CIMIC. • Meteorolog. Externa deltagare: • Representanter från DUC underrättelseledning. De sistnämnda deltagarna skall minst delta via säker videokonferens.

84


7.4.4

Underrättelsetjänsten och verkansprocessen (Targeting)

Det är genomförandefunktionen (Operations) som ansvarar för att ver‐ kansprocessen genomförs. Under fredstid används processen i huvud‐ sak för omfallsplanering. Vid insatsledning används processen för att omsätta den operativa planen i konkret handling, genom att föreslå vad som skall påverkas hur i syfte att uppnå chefens målsättning. Verkansprocessen hanterar inte bara fysiska objekt, utan allt som kan påverkas på något sätt (till exempel åsikter, organisationer, eller elekt‐ roniska nätverk), vilket får till följd att underrättelsetjänsten måste di‐ mensioneras för att leverera underlag om detta. Strävan är att uppnå operationella målsättningar genom att åstadkomma planerade effekter i aktörernas system. Dessa effekter kan uppnås genom en mängd olika aktiviteter förutom att fysiskt förstöra objekt – till exempel användandet av informationsoperationer, mentorskap, förbättring eller uppbyggnad av infrastruktur, elektronisk krigföring och andra påverkansformer. Verkansprocessen identifierar vilket mål som ska påverkas på vilket sätt, av vilken resurs och i vilken prioritetsordning. Den specificerar vilka mål som har restriktioner kopplade till sig (dessa kan vara både tids- och effektrestriktioner) samt vilka mål som inte får påverkas alls. Framförallt ska processen tydliggöra uppgifter, koordinationsskyldig‐ heter och restriktioner (både i tid och rum). Underrättelsetjänsten stöder verkansprocessen i såväl det långa som det korta tidsperspektivet. Grundunderrättelser och de objekt de beskriver utgör utgångspunkt för verkansprocessens analyser. Då ett objekt valts ut för påverkan ansvarar underrättelsetjänsten för kontinuerliga upp‐ dateringar avseende målets status och läge, bland annat genom att till‐ handahålla kvalitetssäkrade koordinater för insatser med precisionsva‐ pen. Underrättelsetjänsten stöder verkansprocessen genom att (mot bak‐ grund av sin kunskap och förståelse av insatsområdets aktörer) föreslå medel och metoder för verkan. De föreslagna målen och effekterna ut‐ gör underlag för inriktning av sensorer. Arbetet med att föreslå poten‐ tiella mål och effekter genomförs genom analys av underrättelser om motståndaren/aktören. Analysen syftar till att identifiera de specifika områden hos motståndaren/aktören där framgångsrik påverkan kan åstadkomma eller bidra till de effekter som eftersträvas. Här är pro‐ dukter från IPB-arbetet centrala. Det är underrättelsetjänstens ansvar att genomföra en värdering av i vilken utsträckning de eftersträvade effekterna lyckats uppnås. Denna värdering kallas verkansbedömning (Battle Damage Assessment (BDA)). 85

8

Expeditionstjänst

Detta kapitel behandlar 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5

Allmänt ............................................................................................................... Grundläggande dokument som normalt skall föras vid underrättelseenhet ......................................................................................... Lottning ............................................................................................................. Registrering och arkivering ................................................................... Exempel på expeditionellt flöde .........................................................

8.1

Allmänt

87 88 88 89 89

Expeditionstjänstens syfte är att underlätta verksamheten och att till‐ godose Försvarsmaktens behov av expeditionell hantering. En väl fun‐ gerande expeditionstjänst, där handlingar registreras i föreskriven om‐ fattning, gör det möjligt att återfinna äldre handlingar och ärenden, vil‐ ket ofta är till stor nytta för den som skall lösa en arbetsuppgift. Expe‐ ditionstjänstens syfte är också att tillgodose allmänhetens insynsrätt en‐ ligt tryckfrihetsförordningen (TF). Grundläggande bestämmelser för all expeditionell hantering är desam‐ ma, oavsett hur handling förmedlas mellan avsändare och mottagare. För att hålla ordning på och göra informationen lätt tillgänglig och åter‐ sökningsbar skall den expeditionella hanteringen som avser underrät‐ telsetjänst expedieras över en plats, exempelvis en expedition eller av särskilt utsedd personal inom underrättelsetjänsten. Den expeditionella hanteringen inom underrättelsetjänsten är skild från övrig expeditionell verksamhet av hänsyn till sekretess.

87

8 Expeditionstjänst

8.2

Grundläggande dokument som normalt skall föras vid underrättelseenhet

För att skapa en grund för effektivt underrättelsearbete i staben skall chefen se till att följande dokument/produkter upprättas och hålls ak‐ tuella: • CCIR-tablå • Funktionsplan underrättelsetjänst • Underrättelseplan, bestående av: - underrättelsebehov med nedbrytning - inhämtningsplan - bearbetningsplan - delgivningsplan inkl krav på leveranser av egna produkter - eget underrättelseläge. • Gällande order • Styrkesammansättning (Order of Battle, ORBAT) • Stabsarbetsschema (Staff Battle Rhythm) • Säkerhetsplan (för egen enhet) Dessa produkter skall antingen föras på tablåer och eller i informations‐ system för att säkerställa snabb tillgänglighet och överskådlighet.

8.3

Lottning

Expeditionen eller särskilt utsedd personal genomför lottning av till underrättelseenhet inkommande handlingar. En korrekt lottning kräver god verksamhetskunskap samt god insikt i informationsflödet. Ett arkivexemplar av samtliga in- och utgående allmänna handlingar skall arkiveras i underrättelseenhetens arkiv i enlighet med gällande regler. Delgivning av handlingar skall om möjligt genomföras digitalt. I brådskande fall, då tiden inte medger registrering före delgivning, sker direktdelgivning på mest lämpligt sätt. Den expeditionella hanteringen såsom registrering och arkivering görs i efterhand. Sådan direktdelgiv‐ ning skall dokumenteras. Rutiner för kvittering regleras i föreskrift. Används digitala system för delgivning bör dessa vara utformade så att bestämmelserna rörande kvittering kan uppfyllas utan att extra manuella rutiner krävs.

88

8 Expeditionstjänst

8.4

Registrering och arkivering

I 5e kapitlet av sekretesslagen 2009:400 finns bestämmelser för registre‐ ring av allmänna handlingar. Oavsett verksamhetens omfattning gäller bestämmelserna också för handlingar inom underrättelsetjänsten. Lokal arbetsordning eller motsvarande regelverk får inte inskränka eller för‐ ändra innebörden av bestämmelserna i sekretesslagen. Inkommande och utgående handlingar registreras i separata diarier. Diarier bör föras digitalt i samma system som handlingen eller infor‐ mationen lagras i. Diarier över underrättelser inom försvarsmaktens underrättelsetjänst är hemliga. Informationsinnehållet avgör om en handling skall registreras eller ej. Handlingar som exempelvis förfrågningar och meddelanden av tillfäl‐ lig betydelse eller rutinmässig karaktär behöver ej registreras och kan gallras ut med stöd av Riksarkivets föreskrifter. Hemliga handlingar skall alltid registreras. Gallring av allmänna handlingar regleras i lag‐ stiftningen. Huvudregeln är att allmänna handlingar bevaras. Arkivla‐ gen tillåter emellertid gallring av allmänna handlingar om gallringen finns reglerad i lag, förordning eller föreskrift. Övrig gallring är otill‐ åten.

8.5

Exempel på expeditionellt flöde

Bild 8:1 Exempel på expeditionellt flöde

89

9

Referenser

AJP-2.0, Joint Intelligence, Counter-Intelligence and Security Doctrine AJP-2.1, Intelligence Procedures AJP-3.9, Allied Joint Doctrine for Joint Targeting STANAG 2077, Intelligence Records STANAG 2149, Request For Information STANAG 2220, Information/intelligence Exchange on Irregular forces STANAG 2433, The Military Intelligence Exchange Data Standard STANAG 2511, Intelligence Reports AAP-6, NATO Glossary of Terms and Definitions ADatP-3, NATO Message Text Formatting System (FORMETS) AEDP-02, NATO ISR Interoperability Architecture APP-11(C), NATO Message Catalogue

91

Bilaga 1 Värderingsbegrepp

1.1 Tillförlitlighet Tillförlitlighetsgrad

Innebörd

A. Fullt tillförlitlig

Avser en väl beprövad källa vilken man med förtroende kan förlita sig på.

(Completely reliable) B: Vanligen tillförlitlig (Usually reliable) C. Ganska tillförlitlig (Fairly reliable)

D. Vanligen inte tillförlitlig (Not usually reliable) E. Inte tillförlitlig (Unreliable)

Avser en källa, vilken tidigare lämnat korrekt information, men som i enskilda fall fortfarande kan ifrågasättas. Avser en källa vilken huvudsakligen tidigare lämnat korrekt information, men där erfarenheten av att arbeta med källan inte är tillräcklig för att den skall kunna ges en högre tillförlitlighetsgrad. Avser en källa som huvudsakligen tidigare lämnat inkorrekt information. Avser en källa, vilken visat sig vara opålitlig och för vilken förtroende saknas.

F. Tillförlitligheten kan inte bedömas Avser en källa, vilken inte använts tidigare eller vars uppgifter inte kunnat kontrolleras. (Reliability cannot be judged)

Med "huvudsakligen" avses här majoriteten av de tidigare tillfällen då källan lämnat information. Tabellen ovan utgör en femgradig skala, där "F" avser källor vi saknar tidigare kunskap om. Följakt‐ ligen är den lägsta graden av tillförlitlighet "E".

93


1.2 Sakriktighet Sakriktighetsgrad

Innebörd

1. Bekräftad

Information vilken överensstämmer med tidigare infor(Confirmed by other sources) mation från minst en säkerställt oberoende källa. 2. Sannolikt riktig (Probably true) 3. Möjligen riktig (Possibly true) 4. Tvivelaktig (Doubtful)

5. Osannolik (Improbable)

6. Sakriktigheten kan ej bedömas

Information vilken överensstämmer med tidigare information från minst en sannolikt oberoende källa. Information vars innehåll inte i sak strider mot tidigare dokumenterade förhållanden eller uppträdande och där en högre grad av sakriktighet ej kunnat fastställas. Information vars innehåll avviker från tendenser i tidigare rapporter eller tidigare dokumenterade förhållanden eller uppträdande och där en högre grad av sakriktighet ej kunnat fastställas. Information vars innehåll tydligt motsäger tidigare rapporter eller direkt strider mot dokumenterade förhållanden eller uppträdande och där en högre grad av sakriktighet ej kunnat fastställas. Information som inte relaterar till eller kan jämföras med tidigare dokumenterade förhållanden eller uppträdande.

(Truth cannot be judged)

Med "oberoende" avses här att informationerna inte har sitt ur‐ sprung från samma källa, exempelvis genom att tekniskt olika sen‐ sorer eller sinsemellan oberoende uppgiftslämnare nyttjats.Tabel‐ len ovan utgör en femgradig skala, där "6" avser information som inte kan relateras till någon tidigare inkommen information. Följ‐ aktligen är den lägsta graden av sakriktighet "5".

94


1.3 Uttryckssätt i bedömningar Konfidensgrad

Innebörd (ställningstagande i ord)

Innebörd (ställningstagande i procent)

Exemplifiering

Bekräftat

Bekräftad information är att betrakta som fakta. Skall ej användas som prognos eller bedömning.

> 95%

Individ A befinner sig…

Avsevärt fler och tyngre faktorer talar till stöd för bedömningen än emot.

75-95%

Sannolikt

Troligen

Möjligen

Tveksamt

Individ A befann sig… X har intagit sitt ämbete

Förbandet B kommer sannolikt att befinna sig… Individ Y kommer sannolikt att avgå inom de närmaste dagarna/veckorna.

Fler eller tyngre fak- 40-75% torer talar till stöd för bedömningen än emot.

Klanen C kommer troligen att befinna sig…

Endast få och eller svaga faktorer talar till stöd för bedömningen.

Enheten D kommer möjligen att befinna sig…

5-40%

I det närmaste inga 0-5 % faktorer talar till stöd för bedömningen, men det går inte att utesluta.

Klanen C kommer troligen att överta…

Oppositionen kommer möjligen att mobilisera sina styrkor inom en månad… Det är tveksamt om förbandet F har förmåga att… Det är tveksamt om Z kommer att störta T

95

Projektledare Sakområdesexpert Projektgrupp

Redaktör Grafisk bearbetning

Lars Olander, FMUndSäkC Johan Jakobsson Johan Jakobsson Anders Åsbrink Stefan Carlzohn Lars Olander Roger Tiensuu, Citec Information AB Alf Krumlinde-Gavestam, Citec Infor‐ mation AB

FM_UndR_2010

Recommend Documents